Skotten i Malexander

De tre gripna är inte obekanta. En medlem i nedlagda Riksfronten; en legoknekt som dömts för krigsförbrytelser i Bosnien; en av ledarna för Smålands SA och utgivare av tidskriften Stormpress. De två sistnämnda har nära anknytning till Nationalsocialistisk Front (NSF), den organisation som enligt SÄPO är »det största hotet mot landets inre säkerhet«.

När mördarnas identiteter avslöjades hamnade NSF:s ledare Anders Högström i massmedia. I flera reportage fick han förklara att NSF tar avstånd från bankrån, mord och väpnad kamp. Han passade samtidigt på att förklara att en av de gripna rånmördarna uppfattades som en god kamrat och inte skulle uteslutas ur partiet på grund av det inträffade. Tvärtom kommer NSF att ge allt stöd partiet förmår.

Vid det här laget borde det vara välkänt att nazismen är en militant rörelse. Bland dess aktivister finns en förhärskande ideologi som hävdar att poliser är redskap för ZOG – en »judisk ockupationsregim«.

Samma ideologer hävdar att det enda sättet att krossa ZOG är att inleda en väpnad kamp där de viktigaste måltavlorna består av bland annat poliser.

NSF har vid upprepade tillfällen gett uttryck för denna ideologi. Partimedlemmar har också antytt att de vill göra verklighet av planerna; det finns domar på ledande NSF-aktivister som gjort inbrott i mobiliseringsförråd.

Det är möjligt, till och med troligt, att NSF:s ledning inte kände till att deras medlemmar planerade ett bankrån. Ändå kommer inte morden på två svenska poliser som en överraskning. Det är just sådana ideologiska impulser som den nazistiska rörelsen fostrar.

© Expo 1999
(Expo/Svartvitt nr 2 - 1999)