Sverigedemokraternas dilemma

Under de senaste veckorna har det mesta av det politiska samtalet kommit att handla om just Jimmie Åkesson och Sverigedemokraterna. Partiet är tveklöst redan nu i centrum för en av det kommande valets stora frågor, den så kallade regeringsfrågan. Om detta kommer diskuteras och analyseras mycket mer fram till nästa val. Vad som är viktigt att se i allt detta är ett historiskt skeende för Sverigedemokraterna som parti, och då tänker jag inte på den så kallade "normaliseringen" eller ett allt starkare stöd i opinionen. Nej, jag tänker på att SD nu för första gången på allvar gör avträde från den strategi som varit vägledande för partiet sen de första staplande stegen i slutet av 80-talet.

Om det är ett uttryck eller taktik som samtliga partistrateger inom SD skrivit upp på krittavlor och i blädderblock genom åren så är det "att minska träffytorna på partiet". Sakta men säkert har SD såväl i retorik som principprogram mejslat fram, i sann populistisk anda, ställningstaganden som ska vara så svåra som möjligt att angripa - både från vänster och höger. Partiet har paketerat detta som pragmatism och deklarerat att man lånar det bästa från höger och det bästa från vänster. Taktiken formulerades så som att inte ta för tydlig ställning i frågor som inte berör invandring, placera dig bekvämt i mitten och följ med strömmen.

Nu tycks partiledning se att vägen till inflytande och makt är till höger. En positionsförflyttning sker. I den uppenbara högergir som SD nu tar i sitt flirtande med alliansen och via den ekonomiska politik, som Oscar Sjöstedt tycks ha i ett allt starkare grepp om, öppnar partiet nu upp för att på allvar känna av politiska angrepp från vänster i tunga sakpolitiska frågor. Detta aktualiserats nu senast i frågan om regeringens förslag att kollektivavtal ska vara ett villkor i offentliga upphandlingar. Ett förslag som Sverigedemokraterna tillsammans med Alliansen kommer att sänka och tar avstånd ifrån. Civilminister Ardalan Shekarabi kallade detta en "krigsförklaring" och regeringen tycks fullfölja och ta frågan hela vägen till omröstning i kammaren vilket försätter SD i en så kallad dilemma-aktion. En stor andel av SD:s väljare återfinns inom LO-kollektivet där kollektivavtal hålls högt. Ett flertalet fackförbund har redan kraftsamlat i frågan för att bjuda SD tillsammans med Alliansen motstånd.

Naturligtvis riskerar regeringen en del via sitt agerande. För det första att man förlorar i en för regeringen viktigt fråga och därmed skicka en påminnelse ut till väljarna om hur svag position den har. Vågar man ta den risken? Fördelarna om man fullföljer till en omröstning är att regeringen försätter SD i en tydlig dilemma-aktion där SD riskerar att göra viktiga väljargrupper besvikna och upprörda samt så ger regeringen fackföreningsrörelsen fler argument mot SD såväl nu som i ett framtida val. Dessutom surras SD fast tydligare till höger och om möjligt får de borgerliga partiledarna än mer känna på SD:s starka position i riksdagen och att de själva kan råka ut för liknande förluster om de tar makten. Ett stöd från SD kommer garanterat med ett pris.

Framtiden får utvisa om regeringen på allvar nu vågar bjuda SD hårt motstånd och vad SD:s nya positionering får för utdelning.

Riksdagsåret har öppnat. Mycket har hänt, mycket mer kommer att hända.

Niclas Nilsson

Lär dig mer

Expo Wiki

Sverigedemokraterna (SD)

Nationalistiskt riksdagsparti, bildat 1988. SD grundades av veteraner inom svensk nazism och fascism och har lyckats göra sig till den svenska radikalnationalismens breda, pragmatiska alternativ.

Läs mer