Sverigedemokraternas skräck

Manifestet i sig innehåller 99 punkter. I 13 politikområden vill Sverigedemokraterna bland annat utveckla RUT-avdraget och behålla jobbskatteavdragen, avskaffa pensionärsskatten, skärpa straffen, höja taket för sjukpenningen och en sökning av bensinskatten.
När manifestet presenterades vid Sverigedemokraternas valstuga i centrala Stockholm igår poängterade presschefen Mattias Karlsson att de 99 punkterna visar att Sverigedemokraterna inte kan kallas ett enfrågeparti.
Men invandringen och de frågor partiet direkt kopplar till invandringen löper ändå som en röd tråd genom hela dokumentet.
I åtta av de 13 politikområdena återkommer invandringen. Sverigedemokraterna vill
minska invandringen, stoppa vad det kallar islamiseringen av Sverige och införa ett förbud av heltäckande slöjor på allmän plats.

Att prata om vad partiet vill göra är inget problem för Sverigedemokraterna och Jimmie Åkesson. Det blir uppenbarligen värre när de ekonomiska ramarna för partiets satsningar ska diskuteras.

När Jimmie Åkesson efter presentationen av manifestet ställdes mot väggen av TV4 kunde han knappt svara på reporterns frågor. Han kunde till en början inte säga exakt hur mycket pengar reformerna kostade. Han vill inte svara på reporterns fråga om varifrån Jimmie Åkesson hämtat uppgifterna om "40 till 50 miljarder" i reformutrymme.

Däri ligger Sverigedemokraternas största problem. De avskräcker inte sina potentiella väljare med osmakliga valfilmer, debattartiklar om islam eller skandaler eller tydligt rasistiska uttalanden. Inte heller att partiet framstår som ett enfrågeparti behöver innebära ett problem, tvärtom är det en del av partiets attraktionskraft.

Det värsta som kan drabba Sverigedemokraterna är att de misslyckas med att framträda som ett dugligt parti. Sverigedemokraternas mardröm är inte att rasismen i partiet blottas för väljarna, skräcken är att väljarna tycker att partiet framstår som okunniga och amatörmässiga.

Med tanke på Jimmie Åkessons uppträdande i TV4:s inslag om valmanifestet så har partiet all anledning att vara oroligt.

Daniel Poohl