Du läser just nu gratis innehåll

Ditt stöd hjälper oss bekämpa rasism och främja demokrati genom granskning och kunskapsspridning.

Än finns det mycket vi inte vet om attentaten: exakt vilka som låg bakom, hur dåden organiserades, vad myndigheterna hade kunnat göra annorlunda, på vilket sätt terrorsekten Daesh, som tagit på sig dådet, var inblandade.

Men det finns ett som är säkert redan nu. Dåden hade inget hämndmotiv. Det var inte det brutala, högerextrema terrordådet mot moskéer i Christchurch, Nya Zeeland, i mars som var drivkraften bakom massmorden på Sri Lanka. 

Det vet vi eftersom ett urskillningslöst dödande, en massaker på fredliga människor som hamnat i skottgluggen endast för sin identitet, per definition inte kan utgöra hämnd. Hämnas gör man på sin fiende – inte på totala främlingar.

Ändå var det just som en hämndaktion som terrormassakern efteråt framställdes och rapporterades av många medier. Påståendet kom dock inte från gärningsmännen själva – utan från en försvarsminister i Sri Lankas regering, som i parlamentet menade att den initiala utredningen visade att bombningarna var en ”vedergällning” för terrordådet mot muslimer på Nya Zeeland.

Ministern utvecklade inte sin teori och han erbjöd inga som helst bevis för sin spekulation. Den nyzeeländska regeringen har gått ut och sagt att de inte har några indikationer på att det skulle stämma, och terrorexperter påpekar att ett sådant avancerat attentat som i Sri Lanka rimligen bör ha planerats sedan före dådet i Christchurch, och därför inte kan ha någon koppling till det. Ändå rapporterades ministerns påstående med feta rubriker i världsmedia samma dag, även i svenska tidningar.

Ministerns karaktärisering, och mediernas upprepning av den, är en gåva till terrorister och extremister över hela världen. För om vi godtar den absurda logiken att ”hämnd” kan vara ett motiv för att mörda människor för saker som de inte har någonting att göra med, så legitimerar vi massmördarnas världsåskådning, och därmed deras blodiga gärningar.

Terroristen i Christchurch mördade 50 muslimer under deras fredagsbön. Även han framställde sin massaker som en ”hämnd” för den terror som den uzbekiske terroristen Rakhmat Akilov begick i Stockholm 2017 – så väl som för historiska händelser så långt tillbaka som medeltiden. Det absurda i detta borde inte behöva påpekas.

Att hålla sina opportunistiskt utvalda offer ansvariga för saker de inte har någon koppling till är utmärkande för terrorister. Symboliska hämndmotiv har missbrukats i alla tider för att rättfärdiga det som inte kan rättfärdigas. al-Qa’ida har framställt sina terrordåd som hämnd för korstågen. Kristnas pogromer mot judar har genom tiderna motiverats som hämnd för den antisemitiska myten om att ”judarna dödade Jesus”.

I dagarna efter terrordådet på Sri Lanka har många muslimer i landet utsatts för hets och våld, även detta som förment vedergällning. ”Vår tro kunde inte vara mer annorlunda från ISIS”, sa ett av offren till New York Times. “Men nu tittar alla på oss som om det vore vi som hade bombat kyrkorna.”

Terrorns logik, spiralen av falsk hämnd, strider mot allt förnuft, mot all rättvisa och mot det mänskliga samhällets grundprinciper. Enligt denna logik är alla kristna giltiga måltavlor för att hämnas allt som alla individer som råkat vara kristna någonsin gjort. Detsamma gäller alla muslimer, alla judar, alla svarta, alla vita, och så vidare. En sådan värld vill rimligen endast extremister ha. Varken ministrar eller journalister bör ge utrymme till terrorns dödliga lögn. Än mindre spekulera fram den ur tomma intet.