Du läser just nu gratis innehåll

Ditt stöd hjälper oss bekämpa rasism och främja demokrati genom granskning och kunskapsspridning.

Trakten kring Nyköping, Södermanlands residensstad, har ibland kallats den svenska adelns vagga. Runt staden ligger de stora godsen tätt. Bygden har inget dunkelt nazistiskt förflutet. Där finns en handfull skinheads och ett fåtal sverigedemokrater. I valet 1994 gick Sverigedemokraterna (SD) ut med en egen lista, men erövrade bara 12 röster. Valresultaten visar att organiserad rasism knappt existerar i kommunen.

–Däremot växer sig en småstadsanda av inskränkthet allt starkare, säger en ortsbo som Expo pratat med. De etablerade partierna har inte precis välkomnat flyktingar med öppna armar, och där finns en jordmån för missnöjespolitiker.

Ny Demokrati
I början av 1990-talet var Nyköping ett fäste för Ny Demokrati (NyD). Härifrån kom flera av partiets nyckelpersoner, däribland Ian Wachtmeister, Harriet Colliander och Kenneth Atterfors. 1991 var Nyköping en av de få städer i Sverige där NyD fick ett kommunalråd, Siv Björkman, före detta moderat och nämndeman i tingsrätten. Hennes bakgrund som nämndeman blev en pinsam belastning för partiet när hon själv ställdes inför skranket, åtalad för skattebrott och förskingring.

Siv Björkmans första utspel som NyD-politiker var att föreslå en folkomröstning om flyktingmottagandet. Förslaget röstades ner under starka protester och hon avsattes senare som kommunalråd. 1994 misslyckades NyD att erövra något mandat i Nyköping.

Problemet med Nyköping är inte extremhögern, utan en långt allvarligare och svårdefinierbar främlingsfientlighet som företräds av flera etablerade partier. Samma politiker som röstade ner Siv Björkmans förslag, har sett till att Nyköping är en av de kommuner som tar emot minst flyktingar i Sverige.

Bland annat har det hävdats att grannkommunen Oxelösund har större möjligheter till flyktingmottagning då många bostäder står tomma där.

Nyköpingsbandet Ultima Thule är Sveriges genom tiderna största högerextrema försäljningssuccé. Bandets framgångar banade väg för dagens långt mer öppet rasistiska vit makt-band.

Sedan starten 1983 har Ultima Thule alltid haft nära kopplingar till extremhögern.

Sponsrad av BSS

1985 kom den första singeln, Sverige Sverige fosterland. Utgivningen sponsrades av organisationen Bevara Sverige Svenskt (BSS). Låten blev ett första genombrott för Ultima Thule och låten togs upp som signaturmelodi för närradiosändningar från Sverigepartiet. Bandet fick snabbt beundrare bland rasister, och utrymme på flera samlingsskivor med nazistiska band som Skrewdriver och Brutal Attack.

Ultima Thule har sällan dolt sin politiska tillhörighet. På 1980-talet lät sig gruppen intervjuas i nazitidningar i hela Europa: i svenska Streetfight, i tyska Force of Hate och i walesiska Welsh Leak. En intervju återfanns i VAM/Lönsbodas tidning Nordland (Obs; ska ej sammanblandas med vit-makttidningen Nordland) och bandmedlemmarna skrev själva i SD:s ungdomstidning Ung Front.

Mellan 1983–1987 spelade bandet på ett trettiotal skinheadkonserter. Den 6 juni 1987 spelade de tillsammans med Agent Bulldog, Vit Aggression och Dirlewanger på Sveriges första vit makt-konsert i Södertälje. Den 30 november 1991 spelade de på SD:s vit makt-konsert med Vit Aggression och Division S.

Tonårsidoler

Stenen började rulla omkring 1990, då Ultima Thule ombildades med Jan Thörnblom som sångare. Det nazistiska skivbolaget Rock-O-Rama i Tyskland gav ut singeln Hurra för Nordens länder. 1991 kom första LP:n Svea hjältar ut på det franska nazibolaget Rebelles Européennes. Året därpå ökade den egna skivförsäljningen och bandet bildade skivbolaget Ultima Thule Records.

Det definitiva genombrottet kom 1993, då Bert Karlsson skrev kontrakt med Ultima Thule. Nu började skivorna sälja i tiotusental. På våren investerade bandet i en egen studio, som de köpte av svensktoppsartisten Johnny Thunqvist som arbetat med Bert Karlsson. Det var Studio Svängrummet som nu döptes om till Studio Valhall. I september hade de tre cd-skivor på 8:e, 10:e och 16:e plats på försäljningslistan. Sommaren och hösten var de Sveriges hetaste band och vid årets slut hade de fått två guldskivor.

Tackar nazister

1994 öppnade Ultima Thule Nyköpings enda riktiga skivaffär, CD-Butiken. Från början såldes skivor av utpräglade naziband som Heroes in the Snow, Svastika och Vit Aggression. Enligt Jan Thörnblom togs skivorna bort då det var »lite känsligt«.

Bandet startade också en fan club, som idag har drygt 900 medlemmar. Genom postorderverksamhet säljs tröjor, affischer och skivor med vit makt-band från de nazistiska skivbolagen Last Resort Records och Ragnarock Records.

De högerextrema kopplingarna avspeglas också på tacklistorna på skivomslagen. På Svea hjältar 1991 tackas förre ledaren för NRP:s aktionsgrupper Niels Mandell från Södertälje, Tord Hagström, ägare till Last Resort Records, samt franska Rebelles Européennes och tyska Rock-O-Rama.
Andra personer på tacklistorna är Peter Punk, storförsäljare av skinheadmaterial i Uppsala, Per Anders »Pajen« Johansson, ägare av nazibutiken Midgård i Göteborg, och Sthlm Skins.

Här tackas även Anders Carlberg och Bert Karlsson.

Protester

I takt med den kommersiella framgången ökade protesterna mot att ett nazianstruket band fick spela i kommunala lokaler. Ultima Thule blev en kontroversiell fråga för lokalpolitiker. Hälften av konserterna under turnen 1993 stoppades.

I Katrineholm sade kommunalrådet Marita Bengtsson nej med motiveringen att Ultima Thule var rasister. Bert Karlsson, som då hade kontrakt med bandet, hotade att stämma henne för förtal. Han fick dock stöd Maj Engvall, fullmäktiges ordförande i Katrineholm, som försvarade Ultima Thule.

–Vi måste tro på deras ord, sa hon och förklarade att Ultima Thules låt Besten inte var att betrakta som annat än »positiv nationalism«.

–Man behöver inte tolka in rasism, om man inte nödvändigtvis vill.

Ultima Thule hade aldrig nått sina stora framgångar om inte politiker, tjänstemän och affärsidkare hade stöttat bandet med konsertlokaler. I Nyköping försvarades bandet av allt från nydemokrater till vänsterpartister. Socialdemokraterna upplät Träffen/-Folkets Park för spelningar och kommunen lät dem spela på kommunägda Ungdomens hus/Rox.

Under våren 1994 genomförde fyra ungdomar mediaprojektet FOMU i Rox. Arbetslivscentrum och kommunen sköt till sammanlagt 241 000 kronor. FOMU producerade gratistidningen Slips, som delades ut till alla skolelever i Nyköping. I första numret fanns en artikel om Ultima Thule, där tidningen hävdar att »massmedia har skapat en snedvriden bild av gruppen«.

I samarbete med Ultima Thule genomförde FOMU också ett videoprojekt som resulterade i två filmer om bandet: Vi syns i Valhall och Ultima Thule Live.

Under våren sände Nyköpingshems lokal-tv halvtimmeslånga inslag med bandet, också det ett resultat av samarbetet mellan gruppen och FOMU.

Inkomstkälla

Alla ville vara med och tjäna pengar på Ultima Thule. När bandet skulle spela på invandrarägda tb's gick folk ut med protestlistor. 150 personer skrev på, men konserten genomfördes och drog fulla hus.

Även invandrarägda restaurant Balkan har upplåtits för Ultima Thule. Hösten 1995 misshandlades en person i samband med releasepartyt för cd:n Lejonet från Norden. Det var bandets gamla skinheadpolare från Stockholm som slogs med både besökare och personal.

I politikernas trygga famn

Det tycks som om Ultima Thule är djupt rotat i den nyköpingska folksjälen. Bandets politiska koppling avfärdas ofta med kommentarer som: »det här med rasism är ju bara en ploj för dem – de vill ju tjäna pengar«. Det finns inte många i staden som har något negativt att säga. Några journalister som skrivit kritiskt om Ultima Thule har hotats till livet.

När debatten om Ultima Thules kopplingar till rasistgrupper rasade som värst 1993 drog etablerade politiker i Nyköping ut till deras försvar. När bandet erkände att anklagelserna var riktiga, tystnade politikerna.

När ssu inför valet 1994 arrangerade en ungdomsgala med Dia Psalma lät de Ultima Thules skivbutik sälja biljetterna. SSU:s vice ordförande i Nyköping, Magnus Lagerqvist, tyckte inte att det var något problem. Han fick stöd av s-ombudsmannen Bo Fagerberg:

–Jag tycker inte att en period i killarnas liv då de stack ut hakan ska förfölja dem resten av livet.

Pär Rådström, Kommunals ordförande i Nyköping, hävdade att Ultima Thules sångare Jan Thörnblom var en »pålitlig fackföreningsman«. Själv förnekade Jan Thörnblom att han ens var medlem i facket. Rådström ansåg att det var Ultima Thules ensak vad de stod för, men att det var bra att »de drog igång en diskussion i flyktingfrågan«.

En av de få personer som öppet kritiserat Ultima Thule är Birgitta Bäckman, tidigare föreståndare för Rox. Hon sparkades 1994, officiellt därför att alkoholförtäring förekommit i lokalen. När hon var borta övertogs förvaltningen av personer som inte hade något emot att Ultima Thule genomförde konserter på Rox.

1995 upphörde Ultima Thules offentliga konserter. Istället spelar de numera på privata fester, hos företag och på MC-klubbar. I maj 1995 spelade de med Midgårds Söner för Hell's Angels i Malmö, och i juni på en annan MC-fest i Stockholm. Kontakterna med outlaw-klubbar och Hell´s Angels har blivit tätare med åren. Redan 1993 omnämndes flera klubbar på skivomslagens tacklistor, däribland Nyköpingsklubbarna Paschas MC och Rökverk MC, som öppet stöder Hell's Angels, samt MC Sweden Southside som då var kandidatmedlem. Enligt polisen, som har tagit bilder från Hell´s Angels i Stockholm högkvarter, sitter en bild av Ultima Thule på hedersplats i lokalen.

av Sara Björk/Expo
Sara Björk är frilansskribent
(Expo nr 2-1996)

----
Not

Mångkulturella Nyköping
Delvis som en reaktion mot det kommunala stödet till Ultima Thule startades 1993 projektet »Mångkulturella Nyköping«. Syftet var att väcka svenskarnas intresse för invandrarnas kultur. Projektet gjorde bland annat videofilmer och gav stöd till »Ship to Bosnia«.

Projektet fick dock aldrig någon förankring hos kommunalpolitikerna och deltagarna, varav hälften var invandrare, kände sig ofta motarbetade. Kommunalrådet Göran Forsberg (s) avfärdade projektet som flum, och kommunägda Rox ville inte ge något stöd. Vid årsskiftet 1995/1996 lades projektet ner. Kommunen hänvisade till bristande ekonomiska resurser. Det finns dock andra uppgifter.

Våren 1995 beslutade kommunen att på osakliga grunder vräka två flyktingfamiljer. Familjerna fick hjälp att överklaga till länsrätten av bland annat en person som var aktiv i Mångkulturella Nyköping.

Två kommunala chefer ogillade att en företrädare för kommunen satte sig upp mot beslutet. De krävde lojalitet. Medarbetare i projektet är övertygade om att detta var början till slutet för Mångkulturella Nyköping, enligt Expos källa.