Du läser just nu gratis innehåll

Ditt stöd hjälper oss bekämpa rasism och främja demokrati genom granskning och kunskapsspridning.

Prenumerera Logga in

Den store förloraren bland missnöjespolitikerna blev Ian Wachmeister och Det Nya Partiet, som gjorde ett försök att spela på främlingsfientlighet. Bland DNP:s riksdagskandidater fanns Ingrid Björkman och Jan Elfversson, två av ledarna för den främlingsfientliga lobbygruppen Samfundet, som Expo avslöjade för tre år sedan.

Trots en mångdubbelt större valbudget än Sverigedemokraterna, och trots att DNP idogt höll mer än 130 offentliga möten slutade valfiaskot på bara 25 000 röster.

För att förklara valfiaskot har Wachtmeister uppfunnit en konspirationsteori som gör gällande att det är »massmedias fel« att partiet inte fick komma till tals. Wachtmeister antyder också oegentligheter och hävdar att sättet som valsedlar presenterades i vallokalerna knappast skulle »godkännas i ett land där FN övervakar valen«.

Den enkla förklaringen till DNP:s nederlag är att Wachtmeister inte är trovärdig. För Wachtmeisters förra parti, Ny Demokrati, slutade valet med att NyD utplånades från den politiska kartan. Efter förre partiledaren John Bouvins försök till samarbete med nazigruppen Konservativa Partiet leds NyD av 24-årige Per-Anders Gustavsson. Partiet fick 8 000 riksdagsröster och något enstaka kommunalt mandat.

Expo
Ämnen i artikeln
Arkivet