Detta nummer av Expo ägnas till stor del åt Sveriges Nationella Förbund, dess medlemmar, efterföljare och avknoppningar. Organisationens historia är intressant på flera sätt. Den speglar i stor utsträckning 1920- och 1930-talets syn på nationalsocialism och dess attraktionskraft på samhällets övre skikt. Bland SNF:s medlemmar fanns en rad framstående medborgare.

Med ett år kvar till valet börjar partierna finslipa sina strategier inför valrörelsen. Det gäller även de små främlingsfientliga partierna i politikens utkant. Under det gångna året har två organisationer bildats, och de tänker på olika sätt delta i valet.

Förra gången tidningen Expo kom ut var hösten 1997. Arbetsbördan och de ekonomiska problemen blev för stora för att fortsatt utgivning på ideell grund skulle vara möjlig. Expo kollapsade.

De fyra tidningarnas uthängning av nazister är uppenbarligen en känslig fråga. Så fort uthängningen var ett faktum drog en rad proffstyckare blankt stål mot tidningarnas chefredaktörer. Några av kritikerna uppvisade en häpnadsväckande okunnighet. En TV-soffa bjöd in lämpligt utvalda tyckare för att klämma åt Anders Gerdin och Joakim Berner, och lyckades t o m pressa in en ledande nazipropagandist på telefon, som fick låtsas att han var »oskyldigt utpekad«.

Med detta nummer fyller Expo ett år. Det har varit en händelserik tid. Ett viktigt besked vi fått från läsarna är att en tidning som Expo behövs. Vi har fått både beröm och konstruktiv kritik, vilket vi tackar för.

Med detta nummer fyller Expo ett år. Det har varit en händelserik tid. Ett viktigt besked vi fått från läsarna är att en tidning som Expo behövs. Vi har fått både beröm och konstruktiv kritik, vilket vi tackar för.

Det finns en tendens att avfärda extremhögern som en ondskefull men betydelselös företeelse i dagens Europa. Det är inte längre sant.

Det finns en tendens att avfärda extremhögern som en ondskefull men betydelselös företeelse i dagens Europa. Det är inte längre sant.

Hösten 1997 havererade tidskriften Expo. Det fanns flera orsaken; till skillnad från Nordland och andra rasistiska tidningar hade inte Expo någon rasistisk vit makt-industri som kunde pumpa in stora summor i tidningsutgivning. Expo fick hela tiden höra hur »oerhört viktig« tidningen var, men ingen av de etablerade organisationerna ansåg att den var tillräckligt viktig för att satsa pengar i verksamheten. Expo saknade fullständigt ekonomi.