Den svenska terrorcellen

Kvällen den 10 april 1991 satt fyra män i ett parhus i Ekerö kommun, utanför Stockholm. Klas Lund, Christoffer Ragne, Kerry och lägenhetsinnehavaren Martin diskuterade den "vita revolutionen" och hur de skulle kunna komma över vapen. Någon i sällskapet sa att Lidingös polisstation vara obemannad nattetid. Därmed var val av plats klar. Redan följande natt skred de till handling. När de kom fram till polisstationen stod ett fönster öppet som de kunde ta sig in genom. Men de hade inte väntat sig att det skulle vara någon därinne.

Daniel jobbade som civilanställd radiooperatör hos polisen på Lidingö utanför Stockholm och hade som arbetsuppgift att förmedla inkommande larm. När han gick på sitt pass klockan tio på kvällen trodde han inte att natten skulle medföra några ovanligheter. Vid midnatt var han helt själv på arbetsplatsen.

Klockan tre på morgonen satt Daniel i en fåtölj intill radiobordet och halvsov. I skydd av mörkret närmade sig fyra män polishuset.

Plötsligt uppfattade Daniel deras närvara in i rummet. En av dem var maskerad med en luva och hade silverfärgad tejp över näsan. Daniel trycktes bestämt ner i fåtöljen utav männen. Han skrek på hjälp. En av männen sa till honom, att om han tog det lugnt skulle inget hända. Männen tejpade först ihop Daniels händer framför honom. Därefter hans fötter. Slutligen täcktes hans ögon med tejp.

Daniel uppfattade det som att två av männen vaktade honom, samtidigt som en eller två gick in i polishusets vapenrum.
När Daniel hörde en pistols metalliska mantelrörelse trodde han att han skulle bli skjuten. Daniel var rädd. Fruktansvärt rädd.

Innan männen gav sig av bakband de Daniel.
Till slut lyckades han slita sig loss och ringa polisen.

Medan polisen hade fullt upp med att spärra av bron till Lidingö och kontrollera förbipasserande så gömde sig de fyra i en skogsdunge. De väntade tills polisen gett sig av och kunde sedan ge sig av tillbaka till Martins lägenhet. Med sig från polisstationen hade männen 36 pistoler. I och med rånet hade gruppen förvärvat de vapen som var nödvändiga för den vita revolutionen. En svensk terrorgrupp hade trätt fram.

– men det visste ännu ingen utanför den inre kretsen. Den skulle få namnet Vitt ariskt motstånd. Mer kända som VAM.

VAM var aldrig menat som en fast organisation men efter kuppen mot polishuset och flera andra aktioner blev namnet inom den nazistiska miljön liktydig med den rasideologiska kampen. Framför allt tack vare tidningen Storm.

Året innan VAM inledde sin vita revolution började tidningen ges ut. Den blev snabbt medelpunkten i ett nätverk av militanta unga rasister. Budskapet var tydligt, med våld och terror skulle de krossa demokratin. Runt tidningens nätverk växte flera olika grupperingar fram.

I Storms tredje nummer kallar sig tidningen organ för Vitt ariskt motstånd: "Äntligen så har den medicin som den vita rasen så desperat behöver funnits. Innan födelsen av Vitt Ariskt Motstånd (VAM) så hade alla vita aktivister i Sverige ingen organisation som vi kunde samlas i för att aggressivt utmana den Sionistiska Ockupations Regimen (SOR)".
Samtidigt försätter VAM-gruppen, som nu består av fler personer, sin verksamhet.

Våren 1991, greps sju personer vid ett militärt mobiliseringsförråd i Upplands Väsby. Bland de gripna fanns de fyra som deltagit vid Lidingö-kuppen.

Klas Lund, informell ledare för gruppen, och de övriga gripna uppgav i förhör att de bara var vid förrådet för att leta efter kläder som de kunde använda vid bergsklättring. Brottet bedömdes inte vara så allvarligt att de gripna skulle tas i förvar. Sällskapet försattes på fri fot.
Polisen är i det läget inte medveten om att de kommit en terrorcell på spåren.

Polisen fortsatte dock sin spaning mot gruppen och kunde snart ringa in Martins lägenhet som bas för gänget. När polisen sökte genom lägenheten hittade de bland annat ammunition, sprängmedel, militärkläder och nödproviant.
Redan innan polisen gick in för att göra husrannsakan hade de fyra ledande grabbarna hunnit ge sig av på flykt.
Två av de efterspanade, Martin och Kerry, hade begett sig söder ut. På Kerrys motorcykel tog de sig ner till Helsingborg och med båt vidare över till Danmark. Efter en vecka i Danmark med lite pengar och utan möjlighet att ta något jobb återvände de två till Sverige. De tog sig till en vän på Gotland, där de kunde jobba svart, bland annat som servitör på en pizzeria.

De andra två, Klas Lund och Christoffer Rangne, begav sig norrut. De gömde sig i en av Rangnes släktingars stuga. De var på flykt, men hade inga planer på att ge upp sin "kamp".

Fredagen den 26 juli. Siv jobbade ensam bakom disken på Föreningsbanken Vemdalen i Härjedalen. Strax efter klockan elva stormade två maskerade män in på kontoret. Klas Lund, som dolde sitt ansikte med en halsduk, hoppade över disken. Därefter drog han upp en pistol ur fickan och riktade den mot Siv. Med pistolen mot ryggen öppnade Siv kassaskåpet. Klas Lund roffade snabbt åt sig alla pengarna. Totalt 413 670 kronor.

Två veckor efter bankrånet greps Klas Lund, Christoffer Rangne, Martin och Kerry på Skogs Krog i Funäsdalen i Jämtland. Ett par månader av flykt var över. Nu stod det stå klart att en terrorcell etablerat sig

Lasermannen härjande i Stockholmsområdet och en rad flyktinganläggningar attackerades runt om i landet. VAM:s namn dök upp i media under samma tid. Första gången VAM omnämndes var i Expressen den 9 augusti 1991, i samband med gripandet i Funäsdalen.

Namnet som först har använts som ett internt skämt inom terrorgruppen visar sig vara medialt gångbart. Namnet i sig är en direktöversättning av den nazistiska terrorgruppen från Kalifornien, White Aryan Resistance, som även den förespråkade en revolutionär väpnad kamp.

På morgonen fredagen den 8 november inleddes rättegången mot Klas Lund och Christoffer Rangne.

På åhörarplats reste sig fem nazister upp unisont och hälsade de två åtalade med lyfta högerarmar. Lund och Rangne ställde sig upp i givakt och besvarade nazisthälsningen. Ett sus gick genom salen.

Under rättegången svarade Klas Lund på ett fåtal frågor och gjorde vissa medgivanden.

Christoffer Rangne å andra sidan hade vägrat medverka i polisens utredning och deklarerade för tingsrätten att: "Det pågår ett rasligt självmord i alla vita nationer. Det föds inte tillrackligt med barn, aborter tillåts, folk importeras och drogmissbruk och annan dekadens uppmuntras".

Båda uppgav att de inte var medlemmar i VAM utan enbart sympatiserade med åsikterna. Ingen av de åtalade ville heller uppge var de 150 000 kronorna från bankrånsbytet fanns.

Klas Lund och Christoffer Rangne hade nu blivit kända utanför vit makt–sfären. Efter gripandet hade kvällspressen rubriker skrikit ut "nazistledare" tillsammans med en bild på Klas Lund. I tidningen Storm hyllades de som rörelsens hjältar.

Efter att Klas Lund dömts till fängelse började en rörelse för hans frisläppande ta form. I Nacka utanför Stockholm exploderade en sprängladdning utanför en pizzeria. En man ringde till kvällstidningarna och sa sig ligga bakom attentatet:

"Vi kräver att VAM-aren Klas Lund och hans kamrat friges inom 48 timma. Annars genomför vi en ny sprängning redan ikväll. Och då blir det en betydligt kraftigare laddning. "
Även Ragne dömdes till fängelse av tingsrätten. Domarna överklagades och i hovrätten menade Lund att Ragne inte deltagit vid något av brotten de stod åtalade för. Ragne friades, domen mot Lund kvarstod. Martin och Kerry, som bara åtalades för rånet mot polisstationen på Lidingö, dömdes båda av Södra Roslags tingsrätt till fängelse.

I och med den mediala exponeringen av VAM och tidningen Storm ökade antalet prenumeranter.
Trots att större delen av VAM:s ledarskikt vid den här tiden satt inspärrade, så minskade inte aktiviteterna ute på gatorna. I slutet av 1992 hade VAM kontaktadresser i Stockholm, Södertälje, Göteborg, Lönsboda, Arlöv, Säffle och Uddevalla.

Men organisationsstrukturen var lös sammansatt. I samband med att stödet växte fick nätverket dras med att enskilda individer använde nätverkets namn. Till exempel spreds dödslistor på politiska motståndare i VAM:s namn.

I en bilaga till Storms näst sista nummer i maj 1996 meddelas det att VAM nu gick in i en ny fas. Den offentliga rörelsen VAM skulle gå under jord. I själva verket innebar omvandlingen att VAM upphörde. De lokala grupper som drivit verksamhet i VAM:s namn stod nu utan någon tillhörighet.

20 år efter vapenkuppen mot polishuset ekar fortfarande Vitt Ariskt Motstånds tankar om en vit revolution. Klas Lund är idag ledare för den rasrevolutionära organisationen Svenska Motståndsrörelsen. En militärt inspirerad nationalsocialistisk organisation. När polisen gjorde ett tillslag mot en av dess medlemmar 2008 gjorde man det största vapenfyndet som gjorts hos en högerextrem grupp under det senaste decenniet.

*Daniel, Siv, Martin och Kerry heter egentligen något annat.

Tidslinje över VAM:

1990: Tidningen Storm ges ut för första gången.

1991 torsdag 11 april
Polisstationen på Lidingö rånas, en civilanställd binds. 4 män får med sig 36 pistoler.

1991 20 april
Firande av Adolf Hitlers födelsedag i Medborgarhuset i Stockholm. Nordiska Rikspartiets ledare Göran Assar Oredsson och en representant från tidningen Storm talar.

1991 9 maj
Sju personer grips misstänkta för att ha brutit sig in i ett mobiliseringsförråd i Upplands Väsby.

1991 6 juni
"Martin" och "Kerry" häktas i sin frånvaro.

1991 27 juli
Bankrån mot Föreningsbanken i Vemdalen.

1991 07 augusti
Lund, Rangne, Martin och Kerry grips 23:55 vid Skoogs krog i Funäsdalen.

1991 9 augusti
VAM omnämns i media för första gången

1991 22 november
Rättegången mot Martin och Kerry åtalade för rånet mot Lidingö polisstation inleds.

1991 december
Våg av bombhot, VAM blandas i media in med den så kallade Lasermannens dåd.

1991 20 december
Sprängladdning exploderar vid pizzeria i Nacka. Strax efter dådet ringer en man som säger sig tillhöra Ariska befrielsefronten till två kvällstidningar och kräver att VAM:aren Klas Lund ska släppas inom 48 timmar annars sprängs mer saker.

1992 februari
En ledande VAM-aktivists flickvän skjuts i ansiktet. De skyller på invandrare/rödingar – det är en annan aktivist som ligger bakom skjutningen.

1992 juli–september
Sju aktivister döms för förberedelse till väpnat rån

1992 augusti
JK tar exemplar av STORM i beslag hos privatperson. Åtal väcks ej.

1992 oktober
Polis stoppar personbil i Örkelljunga. Person i personbilen kidnappar och rånar föraren, lämnar honom på en skogsväg. Gärningsmannen har försökt starta VAM-grupp innan.

1992 21 oktober
VAM planerar demo i Göteborg den 6 november. I flygblad uppmanas deltagare att gömma vapen som kan tas fram efter demon.

1992 november
Ledande aktivist från Stockholm döms för väpnat rån.

1992 24 november
Klas Lund försökte fly från Tidaholmsanstalten tillsammans med två andra interner. Det misslyckas dock.

1993 4 januari
Ledande aktivist och två skinnskallar döms för rånförsök. Rånet var riktat mot posten i Söderbärke, kuppen misslyckades.

1993 våren
Konflikter inom rörelsen av dels ideologisk och dels personlig art försöker lösas.

1993
Näst sista numret av STORM, nr 9-10 1993, deklarerar att VAM upphör att existera som offentlig rörelse och ska nu ägna sig åt underjordisk verksamhet.

STORM läggs ner efter ett sista nummer som innehåller namn och adresser på folk som utpekas som fiender till den vita rasen.