När extremhögern skaffade sig humor

Flera av de stora medierna var där. Inför den nyfikna och frågande skaran journalister försökte Daniel Friberg, en av den svenska fascismens mest namnkunniga figurer, förklara sitt nya projekt.
Det var i mitten av maj. Stockholm badade för första gången i år i värmande vårsol. I en hyrd lokal i centrala Stockholm försökte Friberg skina i kapp med solen. Vid sin sida hade han Christoffer Dulny, som nyligen lämnat sina uppdrag för Sverigedemokraterna. Dulny hade i valet 2014 hamnat i blåsväder efter att Expressen avslöjat att han skrivit grovt rasistiska inlägg i sajten Avpixlats kommentarsfält. Efter skandalen fick Dulny fortsätta i SD med mindre synliga uppgifter.
Men nu var det en annan väg som gällde.
Med den nya sajten Nordisk Alternativhöger ville de ta Sverige, eller åtminstone de svenska delarna av internet, med storm. Friberg och Dulny bubblade av självförtroende. Men vad var det egentligen de hade lanserat? Den som tog sig in på sidan möttes av besynnerliga koder, symboler och fraser.
Friberg och Dulny, som utsetts som ordförande för projektet, hade till och med satt samman en lång text för att förklara vad det nya projektet egentligen gick ut på. Försöken att förklara begrepp, ideologiska skiljelinjer och memer – fraser, bilder, och filmklipp som sprids på nätet – visade egentligen bara två saker. Det här var något nytt. Och svårt att begripa sig på.
I en podcastintervju på Motgift några dagar efter lanseringen erkände Magnus Söderman – aktiv högerextremist sedan 90-talet – att han knappt förstod hälften av innehållet.
Nordisk Alternativhöger är en produkt av insiders för insiders. Men vem är egentligen publiken när till och med etablerade personer på den högerextrema scenen känner sig vilsna?
Christopher Poole kunde inte ana vad hans enkla sajt skulle komma att innebära för internetkulturens utveckling. 2003 var han 15 år, och helt uppslukad av japanska animerade filmer (anime). Under sin internetpseudonym "moot" skapade han sajten 4chan, en plats där folk med liknande intresse kunde samlas.
Det skulle visa sig bli mer än bara animenördar som gjorde sajten till sitt digitala hem. Inom kort blev 4chan – då i synnerhet underavdelningen /b/ – en uppsamlingsplats för en märklig subkultur som de kommande åren lämnade ett betydande avtryck på internetkulturen. 4chan blev ett fenomen. En mem-fabrik, enligt vissa internet-kulturens själva hjärta. Många av de mest välkända och bekanta internet-memerna har antingen skapats eller fått sin spridning via 4chan. Ett exempel är så kallade "lolcats", lustiga bilder på katter med felstavade korta texter till.
4chan-kulturen var dödsföraktande ironisk, hämningslös, och präglades av en stegrande besatthet vid att provocera, bedra och luras. Kärnan var ett lustfyllt bejakande av allting provocerande och antisocialt. Framförallt upphöjde man trolling.
Idag talas det om nättroll som om det handlade om sagornas elaka troll bakom tangentbord. Från början kommer begreppet från den engelska fisketermen trolling – att låta agnade krokar långsamt glida efter båten – och i bästa fall genom ett fiskstim – i hopp om att få napp.
Trolling på nätet är ungefär samma sak. Du kastar ut ett bete och hoppas få napp. En uppseendeväckande, avledande och provocerande kommentar i en diskussionstråd.
Den som trollar har med tiden fått epitetet troll och på 4chan blev det en del av identiteten. Istället för att bekymra sig över nättroll omhuldade 4chans användare fenomenet och sajten blev nättrollens högborg.
Trollkulturens yttersta intresse är att roa sig på andras bekostnad. Den lättkränkte och lättprovocerade är lovligt byte, oavsett politisk färg eller om offret befann sig inom eller utanför de egna rummen.
Trollingens skala och ambitionsnivå ökade ständigt under de första fem åren, och med dem sidans rykte. Trolling var ett bekant internetfenomen, men 4chan-communityt blev pionjärer när det kom till att sätta det i system. Det var i hög grad via 4chan som den koordinerade masstrollattacken populariserades. Under sidans guldår var attackerna sällan politiskt motiverade, men riktades ibland mot politiska grupper och miljöer av den enkla anledningen att de var lätta att provocera. Den som indigneras reagerar exakt så som trollen önskar: "The only winning move is not to play" heter talesättet inom subkulturen, med en referens till 80-talsfilmen War Games.
4chans användare identifierade sig som outsiders. Ironin och föraktet mot omvärlden vändes även inåt. Den arketypiska bilden av en postare på 4chan var en parodiskt missanpassad enstöring som helt förkovrat sig i tv-spel och japansk anime.
Trollandets måltavlor var ofta det som upplevdes som 4chans motsats. De socialt välanpassade, så kallade "normies", eller "normisar". Medan 4chans användare såg sig som missanpassade rebeller.
På flera vis var trollkulturen ett barn av sin tid. När det kommersiella internet verkligen exploderade under 2000-talet hängde inte lagstiftningen med. Konsekvenserna av antisociala eller direkt kriminella beteenden var få och risken att få sin identitet röjd var låg.
Varför just 4chan fick den tvivelaktiga äran att bli Dodge City i 00-talets digitala vilda västern är svårt att säga. Ett skäl var troligtvis Pooles oförmåga att ordentligt moderera sidan, och ett intresse från sidans administratörer att inte ingripa för mycket. "Anything goes"-attityden är djupt inkodad i sidans identitet och varumärke.
En annan viktig anledning var strukturen på sidan. 4chan byggdes som en så kallad messageboard, inspirerad av liknande sidor för samma syfte i den japanskspråkiga delen av internet. På en enkel sida med ett flöde användarinlägg kunde vem som helst posta anonymt utan inloggningsuppgifter. Sidan rensade automatiskt bort trådar som inte fått svar inom en kort tid. Detta gjorde att innehåll som skapade starka reaktioner premierades.
Bland det fanns rasismen.
I en subkultur som konstant överträdde alla anständighetsregler, bröt tabun och hängav sig åt antisocialt beteende blev nazism, rasism och sexism några av favoritgreppen.
De högerextremister som sökte sig till 4chan upptäckte en subkultur där nazistiska symboler, öppen rasism och antisemitism slentrianmässigt varvades med hårdporr och kattbilder. Här vistades nazism och smaklöst trams i samma rum och var i stort sett omöjligt att skilja från varandra.
Men att vara för seriös i sin framtoning var att öppna sig för attacker från opportunistiska troll. Högerextremisterna som sökte sig till 4chan tvingades anpassa sig till trollkulturens villkor, form och språk, och vann därigenom nya medlemmar.
2011 skapades underavdelningen /pol/ som var speciellt avsedd för "politiskt inkorrekta trådar" – vilket i praktiken betydde det potpurri av mer eller mindre seriös högerextremism som redan frodades på sidan. Det var en typisk åtgärd från administrationens sida, som normalt sett löste konflikter inom användarbasen genom att skapa särskilda rum för olika typer av innehåll istället för att förbjuda något. På /pol/ gavs en annan sorts utrymme för mer uppriktig rasism och högerextremism. Stilen, estetiken, och identitetsmarkörerna som de seriösa högerextremisterna hade tvingats att anamma för att kunna smälta in på 4chan följde med. Den hade nu blivit lika mycket deras som någon annan grupp på 4chans.
Extremhögern hade hittat ett nytt hem.
Samtidigt började en helt ny strategi växa fram, med en betydligt seriösare framtoning. 2008 lanserade Richard Spencer begreppet Alternative Right, alternativhögern. Spencer hade gjort sig ett namn som produktiv och nytänkande ideolog och strateg långt ut i den amerikanska högerns utmarker. Med sitt nya begrepp hoppades Spencer kunna samla en splittrad opposition mot såväl en stagnerad mainstreamkonservatism som liberalism och socialism.
Den tidiga alt-right-miljön skiljde sig på många vis från de mer traditionella vit makt-miljöerna. Dess medlemmar eftersträvade en mer seriös och intellektuell framtoning. Den utpräglade rasism som låg i kärnan hos alt-right-ideologin presenterades med viss försiktighet, i stället lades fokus på begrepp såsom "radikal traditionalism". Det var ingen slump. En beskärd del av det ursprungliga nätverket kring Richard Spencer hade en bakgrund inom den så kallade paleokonservativa rörelsen, en motreaktion mot internationalisering, en växande stat och amerikanskt ingripande i internationella affärer. Spencers initiativ lockade också förbittrade element inom den libertarianska miljön vars rasism skar sig med rörelsens ideologiska huvudlinje.
Richard Spencer inspirerades av tidigare försök att återskapa en intellektuell högerextremism, främst den franska Nya högern. Nya högern försökte under 1960-talet väcka liv i de antidemokratiska, ultrakonservativa ideal som inspirerade fascismen. Hos Nya högerns tänkare hittade Spencer också en av nycklarna till hur han skulle välta det demokratiska samhälle han avskydde: "metapolitik" – en långsiktig opinionsbildning och kulturkamp som på sikt ska förbereda massorna för en helt ny politisk dagordning. Idén bygger till stor del på omformulerat teoretiskt stöldgods från vänster.
2013 lanserade Andrew Anglin sajten Daily Stormer, den sannolikt första högerextrema plattformen systematiskt anpassad efter trollkulturens sentiment och smak. Om Anglin själv är relativt lite känt utöver att han enligt egen uppgift ska ha bakgrund inom en vänster han lagt bakom sig. Hur som helst bemästrade han 4chan-kulturens sociala koder.
Anglins och Daily Stormers stil var till skillnad från den klassiska alt-right-kärnans ungefär så öppet rasistisk och grov som det gick att vara. Precis som samtalet på 4chan så var innehållet fullständigt genomsyrat av sarkasmer och lyteskomik. I bästa 4chan-anda styrde Anglin via sidan upp organiserade masstrollangrepp, bland annat mot den brittiska parlamentsledamoten Luciana Berger 2016. Daily Stormer använde trollkulturens populärkulturella referenser, bildspråk och termer. Skillnaden mot sajter som exempelvis Richard Spencers egna Radix Journal kunde inte vara större.
Poängen med Spencers alt-right-begrepp var att skapa ett paraplybegrepp för en spretig politisk miljö. I takt med att alt-right blev allt mer omtalat slöt allt fler aktörer sig till rörelsen. Daily Stormer var en av dem, precis som flera andra som fostrats i 4chan-kulturen.
Till slut insåg även Richard Spencer 4chan-kulturens kraft. Genom att anamma 4chans råa ironiska humor och trollande gavs hans rörelse nya metapolitiska verktyg.
Den 25 augusti 2016 gjorde alt-right-fenomenet entré i allmänhetens politiska medvetande. I ett tal identifierade Hillary Clinton rörelsen som en av sina huvudmotståndare. Samma stund som dess namn sades ropade en ensam röst i salen: "Pepe!" – en referens till en på 4chan populär tecknad figur. Pepe the Frog var del av det bildspråk som följde med in i alt-right när rörelsens giftermål med trollkulturen fullbordades under valåret, eller som de själva kallade det: "The Great Meme War".
Med presidentvalet uppenbarade sig för första gången ett tydligt avgränsat politiskt mål för dem som betecknade sig som alt-right – verka för Donald Trumps seger i valet. Alt-right fiskade nya medlemmar i olika internet-subkulturer, och en gemensam preferens för Donald Trump var det mest effektiva betet. Där fanns den så kallade manosfären, organiserade antifeministiska män. Även konspirationister kände sig hemma, överväldigade av att Trump verkade vilja göra upp med uppfattat dolda maktstrukturer som styr allt vi gör.
Att trollkulturen på 4chan så ivrigt verkade för Trump hade troligtvis mer med dess cyniska sinne för humor och outsideridentitet att göra än några tydliga ideologiska preferenser – åtminstone utanför undergruppen /pol/. Under 2016 gick memefabriken på högvarv. På 4chan spreds framgångsrikt osmickrande fakta om Hillary Clinton såväl som desinformation. De lyckades till och med bedra vissa större nyhetssajter att plocka upp falska rykten om Trump för att på så vis sänka mediernas trovärdighet. Allt de producerade spreds ivrigt av alt-rights växande skaror, och kärleken besvarades samtidigt av många inom 4chan-gemenskapen.
Valåret 2016 var ett avgörande år. Alt-right-fenomenet gick från att vara en lös idé till en distinkt rörelse med en tydlig självidentitet. Många av de grupper som tidigare cirkulerat i periferin runt Spencer lade nu till sig med hans ideologiska beteckning. En av dem som slöt upp var svensken Daniel Friberg. Han hade rört sig i Spencers omloppsbana i åtminstone något år. Fribergs ideologi inspirerades i hög grad av samma litteratur som Spencers, och hans förlag Arktos stod för en stor del av översättningen och spridningen av den på engelska. Att den opportunistiske Friberg slöt led med Spencer var alltså inte helt överraskande. Tillsammans skapade de i början av 2017 sajten Altright, det första försöket att bygga ett officiellt organ för den fortfarande spretiga rörelsen.
Och i maj lanserades så Nordisk Alternativhöger. Från internets mörkare delar, via genomslaget under amerikanska presidentvalet, har den politiserade trollkulturen nu officiellt landat i Sverige.
Daniel Friberg och Christoffer Dulny är inte ensamma om att inse trollandets potential. Bara några veckor efter lanseringen av deras sajt spred den nyfascistiska gruppen Nordisk ungdom en bild på Zara Larsson med ett nazistiskt citat. Aftonbladet slog upp det med rubriken "Zara Larsson utnyttjad för nazistiskt budskap". Enligt hennes skivbolag hade Zara Larsson själv reagerat med bestörtning. Helt enligt Nordisk ungdoms plan, och i linje med den typen av uppseendeväckande kampanjer som härstammar från 4chan.
Även nazistiska Nordiska motståndsrörelsen har visat intressen för alt-right-rörelsens grepp. Deras aktivister mobiliserar till trollkampanjer och har på senare tid själva försökt skapa egna memer.
Men det är Daniel Friberg och Christoffer Dulny som hävdar politiskt patent på själva alt-right-begreppet.
I likhet med sina amerikanska vänner har de anammat en 80-talsnostalgi. 1980-talet var framåtandans tidevarv, menar man. Så syntmusik och rosaskimrande neon har nu blivit en självklar del av propagandan.
Och så förstås 4chans trollkultur.
På sin sajt förklarar Dulny och Friberg att deras memer är "kulturella spjutspetsar, skapta för att tränga in djupt i det vänsterliberala sinnelaget".
Ironiskt nog har den nya strategin gjort rörelsens rasism mer synlig. De som tar efter 4chan-kulturen klär sin retorik i ironi. På sätt och vis erbjuder det en oväntad omväg att närma sig och omfamna symboler och ideologiska teser som den tidiga alt-right-miljöns skribenter var noga med att tassa runt. Toleransen för hakkors, förintelse-referenser och rasistiska tillmälen har markant ökat inom miljön. Graden av ironi är hela tiden förhandlingsbar. Den utgör en bred reträttzon att fly in i när helst det passar – för att förvirra eller för att slå ifrån sig kritik.
Extremhögerns offensiv in i subkulturerna är i sig inget nytt. Under 1900-talets sista årtionden försökte man kapa skinheadkulturen. Nu ser vi en ny subkultur dominerad av alienerade unga män, vars estetik och identitetsmarkörer tas över av de högerextrema.
När det gällde försöket att göra skinnskallekulturen till sin tvingades extremhögern se hur ideologin och politiken många gånger sattes i andra rummet. Det var helt enkelt roligare att supa och slåss. Kanske dominerar trollkulturens sarkasmer och internskämt på samma sätt alt-right-rörelsen.
Skinnskalletiden ses av många inom rörelsen som ett strategiskt misstag. Skräniga unga grabbar i bomberjackor skrämde vanligt folk. Frågan är om inte även trollkulturens former och stil riskerar att göra rörelsen mindre tillgänglig för folk utanför den.
Alt-right-rörelsens försök att vinna över trollkulturen har inte heller varit genomgående framgångsrik. Den ursprungliga subkulturen lever vidare i sitt eget universum. Även på 4chans underforum /pol/ finns en skepsis mot alt-right. Den som går in där idag inser snabbt att också Donald Trump redan tappat sin strålglans. Nu är han en tacksam figur att driva med. Så fort något närmar sig mainstream ses det ner på.
Detta bekymrade inte grundarna av Nordisk Alternativhöger när de nöjt höll hov inför den tunnsådda presskåren i Stockholm i maj. De hoppas på att rida på vågen som sattes igång i och med det amerikanska presidentvalet, förvissade om att det är vägen till makten. Samma makt som den trollkultur de gjort till sitt vapen avskyr.

Tidigare publicerad i Expo nr 2/2017

Läs även: Fascister återvinner regelbok för radikala

Daniel Poohl

John Frölander

Lär dig mer

Expo Wiki

Alt-right

”The alternative right” (Alt-right) är en högerextrem politisk ideologi, rörelse och miljö som växte fram runt 2010. Alt-rightrörelsen var som starkast vid tiden för det amerikanska presidentvalet 2016. Under senare år har rörelsen tappat i betydelse. Samtidigt har dess idéer och uttryckssätt fortsatt påverkat den högerextrema miljön som helhet.

Läs mer