SD står stadigt i den bruna myllan

Av de senaste valens över tusen kandidater i riksdagspartierna med bakgrund i, eller med koppling till, högerextremism har närmare 80 procent kandiderat för Sverigedemokraterna. Det visar researchföretaget Acta Publica i rapporten ”Ur mylla brun” som publiceras i dag.

Acta Publica har kartlagt samtliga kandidater i Sveriges partier från år 2006 fram till höstens val nu i september för att svara på i vilken utsträckning Sveriges riksdagspartier har eller har haft kandidater som kan kopplas till den högerextrema rörelsen. Resultatet visar att tusentals personer med högerextrema kopplingar röstats in i Sveriges olika politiska församlingar under årens lopp och att cirka 1100 av dessa har stått på riksdagspartiernas kandidatlistor.

I rapporten framkommer det att samtliga riksdagspartier har eller har haft kandidater med kopplingar till den högerextrema rörelsen. Föga förvånande är det ett parti som sticker ut.

Sverigedemokraterna har 12 gånger fler kandidater med den här sortens politiska kopplingar än Moderaterna, det parti som efter Sverigedemokraterna sedan valet 2006 haft näst flest personer på sina listor med denna koppling. Bara i höstens val har Acta Publica identifierat 289 politiker som gett uttryck för nazism eller rasism – inte mindre än 214 av dessa står på SD:s listor.

Sverigedemokraternas slentrianmässiga försvar kring den här typen av avslöjanden och granskningar brukar vara att det endast rör sig om ett fåtal individer som missförstått partiet och att partiet har en så kallad ”nolltolerans” mot rasism och extremism. Det är argument som faller platt när vi nu svart på vitt kan se hur många personer det faktiskt rör sig om och att det upprepar sig i val efter val.

Kan det vara så att dessa personer inte alls missuppfattat Sverigedemokraterna utan snarare känner sig hemma i partiet? Det är inget vilt antagande att dessa personer snarare ser sitt medlemskap i SD som ett sätt att kanalisera sitt politiska engagemang i en mer accepterad och något ”mildare” version än vad det övriga radikalnationalistiska partilandskapet har att erbjuda.

Om det inte var så skulle det krylla av personer inom SD som offentligt gjort avbön eller varit öppna med att de lämnat den högerextrema miljön.

Hur många sådana exempel finns det?

Sverigedemokraterna har i dag på många sätt en närmare relation till extremhögern, än för bara några år sedan. De senaste årens utveckling visar ett parti som varken är speciellt motiverade eller har något trovärdig och kontinuerligt tillvägagångsätt för att göra upp med högerextremism inom sin organisation. De senaste åren har vi sett flera fall där sverigedemokrater uppmärksammas för tydliga kopplingar till extremhögern men trots detta har kunnat sitta kvar. 

Den ständiga tillkomsten och kontinuiteten av personer med bakgrund i, eller med koppling till högerextremism som söker sig till SD är inget konstigt. Extremhögern och den Sverigedemokratiska rörelsen rör sig i och möts i samma politiska landskap. Uppfattningen om att en ”korrupt elit” förrått folket och förstört ett en gång i tiden så välmående etniskt och kulturellt homogent samhälle förenar dem. I sociala medier konsumerar man och är med i samma grupper och sammanhang där man med glada tillrop stöttar varandra. Allt flyter samman och det är här som den stora ideologiska skolningen av SD:s medlemmar, väljare och aktivister sker. 

SD:s trovärdighet och legitimitet landar ofta i en diskussion om partiets historia och deras förhållande till den. Det är en medveten strategi av SD och av personer som vill göra partiet än mer accepterat att få det dit. Partiets historia är absolut intressant och fortsatt viktig för att förstå partiet i dag men problemet med att begränsa sig till att bara fokusera på partiets historia och dåtid är att vi missar en helt avgörande sak – den om Sverigedemokraternas kopplingar till extremhögern i dag.

Niclas Nilsson är utbildare och researcher på Expo.

Niclas Nilsson

Lär dig mer

Expo Wiki

Sverigedemokraterna (SD)

Nationalistiskt riksdagsparti, bildat 1988. SD grundades av veteraner inom svensk nazism och fascism och har lyckats göra sig till den svenska radikalnationalismens breda, pragmatiska alternativ.

Läs mer