SD-dreven kväver det öppna samtalet

SD:s riksdagsledamot Josef Fransson delade nyligen ett inlägg på X från en kvinna som hade satt ihop en serie inlägg om hennes tankar om varför kvinnor inte röstar på Sverigedemokraterna. I stället för att bemöta henne i sak skrev riksdagsledamoten Fransson:

”Detta är från en person som alltså jobbar på Jämställdhetsmyndigheten!”

Därefter menade han att inlägget visade varför Sverige inte ska ha ”myndigheter som sysslar med opinionsbildning eller aktivister som jobbar på myndigheter”.

Hennes tråd på X var alltså inte ett uttalande i tjänsten. Hon företrädde ingen myndighet, utan uttryckte en politisk åsikt som privatperson. Kvinnan har nämligen inte arbetat på myndigheten på nästan ett år.

Redan 2023 begärde den högerextrema medieaktivisten Christian Peterson, som har sin politiska bakgrund i nazistiska Nordiska motståndsrörelsen, enligt kvinnans egna uppgifter ut mejl från hennes dåvarande arbetsplats utifrån olika sökord. Han åkte också till hennes hemort, uppehöll sig i hennes trapphus och filmade på gården. Senare tog han sig till hennes arbetsplats och filmade utanför den.

Enligt kvinnan talade Peterson om att hon skulle få en ”julklapp” i form av en granskning som en annan högerextrem medieaktivist, Nick Alinia, också skulle bidra till. Först när Peterson fick veta att han var polisanmäld upphörde kontakterna, enligt kvinnan.

Två år senare, i juni 2025, tog saken fart igen. Då publicerade Nick Alinia kvinnans namn, yrke, arbetsplats och en bild på X. Han återgav ett inlägg hon skrivit på ett sätt som fick det att framstå som att hon ursäktade fysiska attacker mot en riksdagsledamot på grund av dennes partitillhörighet. Han publicerade också bilder från hennes tidigare arbetsplatser.

Kort därefter ringde den SD-nära sajten och youtubekanalen Riks, enligt kvinnans uppgifter, både hennes jobbtelefon och pressansvarig på arbetsplatsen. Frågorna de ville ställa byggde på de uppgifter som Nick Alinia hade spridit: att kvinnan skulle ha ursäktat våld mot en riksdagsledamot och därför kunde ifrågasättas som myndighetsanställd. Sedan publicerade Riks sitt inslag.

När Alinia efteråt kommenterade att han hade gjort henne ”Rikskänd i dubbel bemärkelse” sade formuleringen något om hur den här typen av drev fungerar. Den blottlade den underliggande logiken i högerextrema medieaktivisters och Riks tillvägagångssätt. En högerextrem medieaktivist pekar ut en person. Den SD-nära mediekanalen tar vid. Därefter kan samma grundberättelse återkomma i nätkriget från folkvalda sverigedemokrater i riksdag, regioner och kommuner.

Det behöver inte ens vara samordnat. Effekten blir ändå att berättelsen flyttas mellan sammanhang och blir mer användbar politiskt. Högerextrema medieaktivister ägnar sig åt öppet hat och hot mot personen, medan SD-politiker kan nöja sig med att peka på påstådd myndighetskorruption i tjänstemannaleden. Det ligger nära föreställningen om ”den djupa staten”: idén att tjänstemän i det fördolda driver en politisk agenda.

Läs även

Myten om den djupa staten

Myten har blivit allt vanligare och misstron och paranoian som den för med sig har redan lett till allvarliga konsekvenser.

När Josef Fransson påstod att kvinnan arbetade på Jämställdhetsmyndigheten var det därför inte bara en felaktig sakuppgift. Det fungerade också som nästa steg i en etablerad logik. Kvinnans åsikt behövde inte bemötas som en åsikt, den kunde i stället göras till bevis för något större: myndighetsaktivism, bristande saklighet, politiserade tjänstemän.

På så sätt blir en privatperson ett argument mot en myndighet hon inte längre arbetar på. För den som redan köpt berättelsen spelar sakfelet mindre roll. Det är, så att säga, för jävligt ändå.

Mönstret känns igen från flera tidigare fall Expo granskat där SD-företrädare använt sina plattformar för att angripa enskilda medborgare. När SD:s riksdagsledamot Rashid Farivar konfronterade en kvinna som hämtade sitt barn på förskolan gjorde han det för att hon bar palestinasjal. Trots att det inte var tillåtet att fotografera på förskolan publicerade han på X ett fotografi där både kvinnan och förskolan syntes.

Kvinnan berättade för Expo att hon upplevde Farivar som hotfull. Han ska, enligt henne, ha krävt att få veta vem hennes barn var och följt efter henne samtidigt som han filmade eller tog bilder. Efter publiceringen spreds uppgifter om vilken förskola hennes barn gick på och hon berättade att hon blivit aggressivt bemött efter händelsen. Det fick henne att börja tänka på vilken väg hon skulle ta hem från förskolan för att slippa möta Farivar ensam med sina barn.

Lyssna på Studio Expo:

Samma sak gäller kvinnan som Josef Fransson pekade ut som så kallad myndighetsaktivist. För henne har drevet inte bara handlat om inlägg på X. Det har handlat om telefonsamtal till arbetsgivare, publicerade bilder, återkommande misstänkliggöranden och vetskapen om att gamla anställningar kan användas mot henne på nytt. Under flera år har hon gjorts till politiskt slagträ av högerextrema medieaktivister, SD-nära medier och nu en sverigedemokratisk företrädare som sitter i Sveriges riksdag. Alla med betydligt större plattformar än hon själv.

Det är inte svårt att tänka sig vad människor som ser andra utsättas för drev drar för slutsats. Om priset för att uttrycka sig politiskt är att ens arbetsplats rings upp, ens bilder sprids, ens tidigare anställningar offentliggörs och ens liv publiceras på nätet för en hord av nätkrigare som vittrar blod, så kommer fler att avstå. Inte alla. Men tillräckligt många för att det offentliga samtalet ska påverkas betänkligt.

Det är också en av poängerna i Institutet för mediestudiers rapport Virala hot mot demokratin. Forskaren Oscar Björkenfeldt beskriver hur återkommande påhopp, misstänkliggöranden och uthängningar gradvis kan förändra människors beteende i offentligheten. När angreppen blir många, täta och förutsägbara börjar de fungera som ett socialt tryck: människor anpassar sig, undviker vissa ämnen eller låter bli att delta.

En folkvald politiker har naturligtvis rätt att kritisera medborgare. Offentliganställda kan också granskas, särskilt om de agerar i tjänsten eller missbrukar sin position. Men det är inte vad som skett i Franssons fall. Han pekade ut en privatperson som agerade som just privatperson.

När en riksdagsledamot gör så förstärks den redan pågående uthängningen och ges en annan tyngd. Det som tidigare rört sig i högerextrema kanaler eller SD-nära medier får politisk bäring och stöd av en företrädare för ett riksdagsparti. Det gör tröskeln lägre för andra att fortsätta och ger dessutom nytt syre till hatkampanjen mot samma privatperson.

Expo har tidigare visat hur SD-toppen Jessica Stegrud deltog i en konfrontation tillsammans med Nick Alinia på Stockholms centralstation. Två 19-åriga män förföljdes och filmades. Materialet användes senare i Alinias kanaler för att hänga ut en av dem tillsammans med en anhörig och efterlysa den andra.

Det är en utveckling som bör tas på allvar. Inte för att politiker ska förbjudas att uttrycka sig hårt eller för att privatpersoner som deltar i offentligheten inte ska kunna kritiseras. Utan för att maktförhållandet spelar roll. En riksdagsledamot är inte en vanlig användare på X. När en sådan makthavare pekar ut någon följer mer än en normal och saklig diskussion. Det minsta man kan begära är därför noggrannhet.

Den noggrannheten saknades i Franssons fall. Han påstod att kvinnan arbetade på en myndighet där hon inte längre var anställd och använde det för att göra en större poäng om aktivism på myndigheter. Priset för den osanningen hamnar på kvinnans räkning, och hon får betala med oro och minskad trygghet.

Men i fallen med Fransson och de andra riksdagsledamöterna kan resultatet av deras handlingar aldrig bli något som liknar en saklig debatt. I stället flyttas gränsen för vilka som kan delta i det offentliga samtalet utan att riskera långtgående personliga konsekvenser.

Erik Glaad är reporter på Expo.

Erik Glaad

Lär dig mer

Expo Wiki

Riks

Riks är en mediesajt som startades av Sverigedemokraternas bolag Samtid och Framtid AB. Ansvarig utgivare är Richard Sörman. Riks lanserades 2020 och publicerar inslag i tv-format på sin hemsida och Youtubekanal. Inslagen sprids också i Sverigedemokraternas egna kanaler.

Läs mer