Brandmauer i tyska valet – ett tabus fall

Det tyska ordet ”Brandmauer” är, knappt två månader in i 2025, redan ett av de mest omdebatterade begreppen i tysk politik. På svenska översätts det till ”brandvägg”, men internationellt motsvaras det bäst av det franska uttrycket ”cordon sanitaire” – en politisk strategi som innebär att etablerade partier vägrar samarbeta med extremhögern.

Läs även

Medial gränsdragning i Belgien

Om Sverige praktiserat den belgiska principen om "cordon sanitaire" är det tveksamt om Jimmie Åkesson skulle få vara med i tv-debatter.

Men i upptakten till det tyska förbundsdagsvalet den 23 februari har denna brandvägg börjat rämna. Alternative für Deutschland (AFD) når nu opinionssiffror på 20–22 procent och är därmed det största oppositionspartiet med god marginal. Det innebär att den tyska extremhögern är närmare makten än någon gång sedan 1945.

CDU:s toppkandidat Friedrich Merz – ekonomiskt liberal, socialt konservativ och politiskt till höger om sin företrädare Angela Merkel – såg ut att kunna glida mot seger med ett stabilt försprång på uppemot 34 procent i opinionsmätningarna. Men ett brutalt mord den 22 januari, där en avvisad asylsökande från Afghanistan dödade en man och ett barn på en förskola i Aschaffenburg, förändrade valrörelsen dramatiskt. Merz valde att utnyttja händelsen för att driva en hårdare migrationspolitik och lade fram ett förslag i förbundsdagen om striktare gränskontroller för att hindra asylsökande från att komma in i landet. Förslaget röstades igenom med stöd av AFD – en händelse som blivit en av valets mest symboliska bilder. Medan AFD-ledamöter jublade över den politiska segern, såg många CDU-politiker chockade ut.

Två dagar senare försökte Merz återigen driva igenom en anti-invandringslag – återigen med stöd av AFD – men misslyckades. Kritiken från hela det politiska spektrumet var omedelbar: Merz hade brutit ett politiskt tabu. Hundratusentals människor har sedan dess demonstrerat över hela Tyskland i protest mot vad de ser som brandväggens kollaps. Men protesterna har inte nämnvärt påverkat AFD:s stöd, tvärtom har Merz strategi backfireat och gett extremhögern ökad legitimitet.

AFD:s framgångar har dessutom skett trots en rad skandaler. En tidigare Bundestag-ledamot har åtalats för att ha deltagit i ett högerextremt kuppförsök i december 2022. I november 2024 greps partimedlemmar misstänkta för samröre med den högerextrema terrorgruppen Saxony Separatists (eller "SS"). Men AFD visar ingen ånger – snarare tvärtom. När Björn Höcke, partiets ledare i Thüringen, nyligen dömdes för att ha använt den förbjudna nazistiska parollen "Alles für Deutschland", möttes det av hyllningar på partikonferensen, där delegater skanderade "Alice für Deutschland" till stöd för partiledaren Alice Weidel.

På valrörelsens sista sträcka är AFD både mer radikalt och mäktigare än någonsin sedan partiets grundande 2013 – nu med offentligt stöd från bland andra Elon Musk. Samtidigt har de lyckats sätta agendan och tvinga de andra partierna på defensiven, medan andra samhällsfrågor lyser med sin frånvaro i debatten.

Oavsett valutgången den 23 februari är en sak tydlig: Tysklands brandvägg är inte längre vad den en gång var.

Nicholas Potter är del av Expos internationella korrespondentnätverk, baserad i Berlin. Han är journalist och redaktör på den tyska tidningen TAZ/Die Tageszeitung och har även publicerats i The Guardian, The Jerusalem Post och Der Tagesspiegel. Tidigare var han journalist och researcher med fokus på extremhögern på den tyska antirasistiska stiftelsen Amadeu Antonio Stiftung.

Översättning: Anna Fröjd