En strimma ljus i gråa november

Under gårdagen deltog jag i ett webbinarium på inbjudan av Svenska kyrkan. Temat var en presentation av samt kommentarer och analys av den nyutgivna boken ”The Chruch, The Far Right and The Claim to Christianity” av Helen Paynter, Maria Power och andra.

Boken är en antologi där forskare, teologer, författare och präster från olika hörn av Europa delar med sig av sina kunskaper om hur ytterhögern på olika sätt använder sig av och ”kidnappar” kyrkan och kristendomen för att legitimera, sprida och få stöd för sina politiska budskap.  

Bokens författare redogör väl för att det finns olika erfarenheter och lärdomar runt om i Europa. De lokala förutsättningarna spelar självfallet roll. Såväl kyrkan, kristendomen som ytterhögern uppfattas olika och bär på skilda historier beroende av land och samhälle.

Med det sagt är det dock slående hur likt ytterhögern uppträder i land efter land. Budskap, strategier och metoder vi ser i Sverige känns igen och en insikt som är värd att upprepa är hur internationell och uppkopplad ytterhögern är med likasinnade i andra länder. Det stärker också betydelsen av att alla vi som vill bjuda ytterhögern motstånd också behöver bygga nätverk internationellt och samla in och dela med oss av erfarenheter, stöd, kunskap och strategier.

Vad som är välkommet med nämnda bok är att den inte enbart ger en bild av ytterhögerns agerande och retorik utan att den också inkluderar erfarenheter av att bjuda ytterhögern motstånd. Några av de centrala utgångspunkterna för detta tar avstamp i kristen tro och praktik men är allmängiltiga för såväl idéburna rörelser som antirasister generellt.

Det som lyfts fram är bland annat vikten av det lokalt förankrade arbetet i våra lokalsamhällen, att ta ansvar för sammanhållning och gemenskap där vi lever och bor. Att vi aktivt verkar och är en del av att bygga allianser mellan de människor som ytterhögern vill splittra och ställa mot varandra. Och att vi gör saker tillsammans, utifrån positiva budskap, så som sammanhållning, gemenskap och trygghet.   

En annan viktig lärdom som lyft fram i boken är att ytterhögerns aggressiva retorik och metoder gör att man lätt hamnar i defensiva tankebanor och backar undan. För att kunna fortsätta stå upp för sina idéer och tro krävs det skolning i sin egen värdegrund och vad man själv vill och tror på. Överlag behöver vi bli tydligare med vad vi menar med demokrati, rättvisa och mänskliga rättigheter och vässa våra argument om varför detta är bra och värt att bevara och förstärka. 

Avslutningsvis lyfts betydelsen av trygga rum fram. Rum där vi i en tid av kriser, krig och oroligheter kan deeskalera ytterhögerns aggressiva och apokalyps-doftande retorik och skrik, och föra dialog, bygga tillit till varandra samt forma ett hopp om framtiden. Det som under gårdagen gav kraft och en strimma ljus i en för övrigt grå och dyster novemberdag, var påminnelsen om att det finns så mycket att göra och så många goda exempel att lära och ta del av för den som vill bjuda ytterhögerns idéer och människosyn motstånd.

Trygghet, gemenskap och sammanhållning är ord som inte ytterhögern ska få definiera eller stå som avsändare av. Det är ord som inte ska fyllas med taggtråd, undantag och rasism. Det är ord och en praktik som måste inkludera alla och som vi gemensamt har ett ansvar för.

Niclas Nilsson