Du läser just nu gratis innehåll

Ditt stöd hjälper oss bekämpa rasism och främja demokrati genom granskning och kunskapsspridning.

Trots att han besökte församlingen på egen begäran hade ministern föga intresse för judiska frågor. Då han visades synagogan och hörde berättas om dess historia verkade han närmast uttråkad. Minister Siwiecs intresse för monumentet över Förintelsens offer var inte heller stort.

–Ett sådant har vi också i Polen, sade han med något som mest liknade en axelryckning.

Det var överhuvudtaget svårt att skönja någon entusiasm för judiska frågor hos honom. Med tanke på att Polen faktiskt håller sig med en minister för judiska frågor föll det sig naturligt att fråga honom hur många judar det finns i Polen idag. Det visste han inte.

–Låt mig besvara frågan med ett skämt. Vi brukar säga att när den sista juden lämnar Polen kommer 20 000 andra judar att följa honom till tåget, sade Siwiec och skrattade hjärtligt. Övriga närvarande fick anstränga sig för att prestera hövliga leenden. Ministern var till synes omedveten om det olämpliga i att berätta en judevits för de framstående judar som hade tagit sig tid att träffa honom.

Ministern berättade att det trots kvardröjande antisemitism finns ett ökande intresse för polsk-judisk historia i Polen.

–Många letar efter sina judiska rötter, sade han.

Minister Siwiec menade att förhållandet mellan polacker och judar kommer att bli bättre och bättre.

–Det viktiga är att vi har kommit med i dialogen, sade han.

Överlag trodde ministern att förhållanden kring de polska judarna håller på att »normaliseras« och bli som i andra länder.

–Massmedierna bevakar de judiska helgdagarna i Warszawas synagoga och deras rapporter är mycket positiva, berättade Siwiec av allt att döma i tron att detta är ett tecken på normalitet.

–Hur stor budget finns för de judiska frågorna?

–Det vet jag faktiskt inte så här på rak arm, men största delen av den går till till museet i Auschwitz och skydd av barackerna i Birkenau som slits ned av den återkommande judiska manifestationen »March for the Living« - Marsch för de levande.

Marschen genomförs varje år av unga judar från hela världen som en symbol för det judiska folkets överlevnad.

Minister Siwiec skulle enligt planerna ha vistats på församlingen i en timme och 45 minuter. Den tiden kortades emellertid till 45 minuter. Han kom för sent, men bröt upp prick på den utsatta tiden. Det var ett besök som Stockholms judiska församling kunde ha varit utan – och av allt att döma även Polens minister för judiska frågor.

Siwiec visade prov på en sorts självklar antisemitism, en nonchalant överlägsenhet gentemot mot judar som han troligen har fått med modersmjölken och som han måhända inte är särskilt medveten om – men som är farlig ändå.

Lis Höjer Christensen/Expo
© Expo, Tachles och författaren, 1999
(Expo/Svartvitt nr 3/4 - 1999)

Ämnen i artikeln