Damage control för Exit Skåne

Det kallas "damage control" på engelska men det finns inte någon riktigt bra svensk term att översätta med. Det betyder i vilket fall skadeverkningskontroll. Det är vad "spin doctors" ägnar sig åt i tv-serien Vita huset. Det finns inget bra svenskt ord för det heller. Översatt till svenska betyder det att någon politisk rådgivare får ägna en stund åt att se till att den senaste politiska dumhet som någon av våra folkvalda ställt till med inte galopperar ur kontroll inför nästa opinionsmätning. Fryshusets omhuldade Exitprojekt i Skåne är just nu i stort behov av en spin doctor.

För en tid sedan lämnade projektledaren för Exit Skåne in sin avskedsansökan. Kort därefter kom förklaringen; Ungdomsstyrelsen i Helsingborg har lämnat en polisanmälan för bedrägeri. Han har dubbelfakturerat föreläsningar som projektet redan fått betalt för.

Projektledaren heter Tobias. Om han är skyldig till bedrägeri eller inte får den framtida polisutredningen klargöra. Tobias har dock en hel del emot sig i det avseendet. Han är en avhoppad nazist med ett digert brottsregister och tatueringar från knävecken och upp till öronen. En opålitlig människa som inte lämpar sig för att leda ett projekt av det slaget, undrar någon kanske?

MEN TILL SAKEN hör att Tobias också är en genuint sympatisk person. Jag har träffat honom ett par gånger. Han har förvisso en alldeles egen stil och då han står på scen har han en förmåga att kläcka ur sig saker och ting som får publiken att höja ögonbrynen. Han är inte precis politiskt korrekt, kan man säga.

Jag lyssnade på honom i höstas under ett föredrag i Motala då han sin vana trogen la ut texten och hudflängdes av ett halvdussin feminister från gymnasiet som ifrågasatte hans kvinnosyn. De avfyrade ett batteri av frågor som faktiskt fick Tobias att tystna en stund. Feminism ingick så att säga inte i grundkursen i skinnskallerörelsen och sin kvinnosyn var heller inte det första han tog itu med då han hoppade av från nazismen.

Under tiden som nazist hade han hatat bögar och uttryckt sina känslor genom att sparka dem sönder och samman. Jag träffade honom för ett år sedan på en konferens i Oslo och frågade vad han tyckte om bögar så här i efterhand. Han funderade en stund och konstaterade att han inte brydde sig.

Varför inte det?

– Jag insåg plötsligt att hela mitt liv kretsade kring hat och våld. Jag hatade judar, bögar, politiker, invandrare och alla andra som inte var som mig. Och eftersom de flesta inte var som mig så blev det en lång lista. Sen upptäckte jag bara att livet blev så oändligt mycket lättare om jag slutade lägga mig i hur andra människor var. Så när jag träffar en bög idag så är det okej. Vad han är för någonting angår inte mig.

Den repliken vittnar om en milsvids skillnad mellan dagens och gårdagens Tobias.

NU SITTER HAN alltså i klistret igen, vilket inte är oväntat. I ett uttalande har han tillbakavisat brottsmisstankarna. En sak är dock klar – Exit Skåne har havererat och Tobias, vare sig han är skyldig eller oskyldig, kommer med stor sannolikhet att få bära hundhuvudet för andra människors inkompetens.

Historien om Tobias har nämligen en helt annan vinkling också, vilket någon på Ungdomsrådet i Helsingborg som polisanmält honom borde ha modet att träda fram och erkänna. Bland branschfolket är det redan en offentlig hemlighet.

Det finns två "Exitprojekt" i Sverige, dels det som leds genom Fryshuset och Anders Carlberg och som har en fantastisk propagandaapparat och försänkningar i den politiska byråkratin, och dels det som leds av Anita Bjärgvide i Motala och som inte bryr sig så mycket om rubriker och propaganda men desto mer om resultatet.

Mellan Fryshuset och Motala går en vallgrav. Fryshusets Exitprojekt har ägnat stor energi åt att baktala Motalaprojektet och sprida rykten om Anita Bjärgvide personligen. Det är lätt att få uppfattningen att Fryshuset ser detta som en prestigekamp. Motsättningarna uppstod då Anita satt i styrelsen för Exit på Fryshuset och levererade en intern kritik om brist på styrsel och organisation. Detta föranledde så småningom Exit i Motala att gå sina egna vägar och bygga upp en seriös verksamhet tillsammans med bland andra Anders Högström, avhoppad partiledare för Nationalsocialistisk Front.

Sedan dess har personer med anknytning till Fryshuset ägnat sig åt att destabilisera och baktala verksamheten i Motala. Baktaleriet har skett genom telefonsamtal, ryktesspridning, tips till journalister om påstådda oegentligheter etc. Det har varit en snaskig kampanj som finns dokumenterad.

TOBIAS VAR EN av de avhoppade nazister som hade kontakter med Exit i Motala men eftersom han bodde i Skåne måste en lokal organisation skapas. För att stödja upp Tobias arbetade Anita Bjärgvide fram ett förslag på hur verksamheten skulle organiseras. Hon förankrade detta hos kommunerna i Karlskrona och Helsingborg under förra hösten. Tanken var att skapa ett gemensamt projekt på tre ben där stabiliteten i Motalaprojektet utgjorde baslinjen.

Allting såg lovande ut. Helsingborg – som idag har gruvligt stora problem med nazistiskt våld – insåg att något måste göras och nappade på förslaget.

Några dagar innan kontrakt skulle undertecknas tycks dock någon på Fryshuset ha snappat upp vad som var i görningen och Anders Carlberg ilade kvick som tanken ned till Helsingborg och ägnade en stund åt att avråda kommunen att satsa på Motalamodellen till förmån för Fryshusmodellen. Exakt vad som sades vet jag inte, men när Carlbergs besök var över bröt Helsingborg med Anita och hennes förslag kastades i papperskorgen. Helsingborg skulle istället samarbeta med Fryshuset och, som det hette, "dra lärdom av deras breda kompetens och effektivitet."

ANITA BJÄRGVIDE hade specifikt diskuterat Tobias och betonat vikten av att han inte fick bli lämnad ensam att dra lasset i Skåne. Tobias är en ung man med tio år i en tung kriminell miljö bakom sig. Han har, som Anita uttrycker det, stora skador i själen och behöver hjälp och uppbackning. Man suddar inte ut ett mångårigt engagemang inom den mest våldsbenägna nazismen över en natt. För att projektet skulle fungera måste Tobias kompletteras med en kompetent administratör och en anställd kurator, förklarade Anita Bjärgvide.

– Annars kommer projektet att haverera och de som drabbas är ju naturligtvis ungdomarna som behöver hjälp och stöd.

Det blev precis som Anita fruktade. Tobias utsågs till ensam ansvarig. Stödet till honom har varit obefintligt. Faktum är, det tycks inte ha hänt ett dugg inom Exit Skåne sedan Fryshuset klev in i julas.

Exakt vad huvudmännen förväntade sig av honom vet jag inte – och det vet nog inte Tobias heller – men han har under en lång tid signalerat att han haft problem. I november i fjol gick han ut offentligt och sa att han inte orkade längre. Det kom fagra löften och han fortsatte att jobba – trots mordhot och glåpord från sina forna kamrater i nazirörelsen, och trots en närmast obefintlig organisation. Exit Skåne var alltså mycket snack och lite verkstad, en papperstiger som politiker kunde skylta med då tidningarna kom med kritik för att inget gjordes åt det nazistiska våldet.

När Tobias hoppade av i april i år sa han uttryckligen att det berodde på att han bara haft en praktikant till hjälpreda, att situationen har varit ohållbar och att stödet från Ungdomsrådet har varit otillräckligt.

TOBIAS AVHOPP KOM "som en total överraskning" för Rolf Kerringer, ordförande i BRÅ i Helsingborg. Kerringer var bekymrad.

– Tobias gör ett mycket bra jobb. Det blir bekymmersamt om han slutar, sa Kerringer till Helsingborgs Dagblad i april.

Men Kerringer har ingen som helst orsak att vara överraskad. Sedan åtminstone november har han känt till problemen. Han har fått full information av Anita Bjärgvide om vad som måste göras för att stötta Tobias och stabilisera Exit Skåne. Han valde att lyssna på Fryshusets propaganda. Därefter har ingenting hänt i Exit Skåne.

Bortsett från att nu har de ansvariga i Helsingborg fått en gammal skinnskalle att hänga ut som ansvarig för sitt misslyckande.