Flygande start för deckartrilogi

Det är med blandade känslor som jag reflekterar över att Stieg Larsson, vår tidigare chefredaktör här på Expo, ger ut sin första deckarroman postumt. Det man kan vara mest förbannad över är givetvis att han inte själv får ta del av den överväldigande positiva kritik som första delen av tre i milleniumserien redan har fått. Samtidigt undrar jag över hur Stieg hade hanterat alla lovord. Mest hade han nog velat gömma sig på en skärgårdsö, eller i en träbåt någonstans i mälaren eller Stockholms skärgård. Samtidigt hade han varit så stolt, glad och nöjd över att hans pensionsförsäkring träffat helt rätt. Men så blev det inte. En dag i kalla november förra året satte stopp för hans möjligheter att ta del av kritiken. Vi som läste böckerna första gången i en svart fullspäckad pärm av A4-blad visste om det redan från början. Jag är också helt övertygad om att Stieg också visste att han gick på knock redan i första boken – och så finns det två delar till och de kommer inte att göra någon kritiker eller läsare besviken.

Stieg Larsson var en enastående människa, journalist och vän. Hans arbetskapacitet har jag inte sett motstycke till och i journalistvärlden finns det många som arbetar som galningar och ändå – ingen i närheten av Stieg. Han kom aldrig in till redaktionen före lunch. Hans 20 år på Tidningarnas Telegrambyrå och kvällspasset hade minst sagt förskjutit hans dygnsrytm. En gång tvingade vi honom till en morgonsoffa i TV, efter det var det ingen som krävde det av honom igen. Vi andra tog sådana uppdrag på oss och lät Stieg vila.

Arbetsnarkoman används nästan alltid med en negativ klang men när det gäller Stieg så känns det inte på det sättet. Vissa människor kan man bara inte säga till att ta det lugnt. Från lunch till midnatt arbetade han här på redaktionen. Sedan kunde han ta sig hem med bussen för att återigen slå på sin Macintosh och öppna textredigeringsprogrammet för att knappa på något kapitel till sina deckare. Kanske varvade han ner med ett inspelat avsnitt av någon science fiction serie eller något som inbegrep vampyrer. Kommer speciellt ihåg en kväll för något år sedan, vi satt hemma hos Stieg och drack fin årgångswhiskey. Plötsligt hoppar Stieg till, knappar på videon innan han lugnar ner sig. Jag tittar förvånat på honom, vad finns det att spela in klockan ett på natten. "Buffy och Vampyrerna, missar inte ett avsnitt". Skratten ljöd högt i lägenheten.

Semester var inte prio ett direkt för Stieg. När han väl tog semester en sommar så satt han där på altanen och fortsatte skriva. När han kom tillbaka till redaktionen var han mer eller mindre klar. Inte förrän trilogin var klar kontaktade han ett förlag. De köpte det mer eller mindre på stående fot - smart drag.

När jag läste första boken för första gången så kände jag igen mängder av drag hos kollegor, vänner och andra i karaktärerna som finns i böckerna. Många andra drag är helt fiktiva och många drag finns med stor säkerhet hos människor som jag aldrig hann lära känna som fanns i Stiegs omgivning.

Saknaden efter en hedersman är stor men hans språk lever vidare. Han hann ge ut två referensverk om svensk högerextremism i Extremhögern och Sverigedemokraterna – den nationella rörelsen. Utöver det ett par mindre böcker och nu ett par riktiga nagelbitarromaner som inte kommer att göra någon deckarfantast besviken. Ni har bara sett början i och med första boken – tro mig när jag säger att det blir bara bättre…

Män som hatar kvinnor
Stieg Larsson
Norstedts

Ur dagens skörd av recensioner av Män som hatar kvinnor:

I jämförelse med denna snabbtänkande ninjakrigare framstår storbölaren och kaskadkräkaren Annika Bengtzon som en anpasslig mespropp.
Expressen om Lisbeth Salander, en av huvudpersonerna i böckerna.

Det här är en bok i samma genre som Jan Guillous och Leif GW Perssons samhällskritiska dagsedlar i deckardräkt.
Värmlands Folkblad

Med nästan sexhundra sidor på sig, så har Stieg Larsson haft vett skruva ner tempot till en lunk, där ingen iakttagelse är försumbar, ingen detalj för liten.
Sveriges Radio P1

En bok som gapar över mycket och sväljer hela stycket. Ett litet svenskt deckarmirakel.
Falukuriren

Män som hatar kvinnor framstår till slut som något av det mest gastkramande och välskrivna man kan läsa för tillfället; en roman av hög internationell kvalitet i genren.
Göteborgsposten

Jag har tidigare mer eller mindre oförvägt nominerat såväl Hellström & Roslund som Kanger till årets deckare. Men – the winner is: Stieg Larsson! Hoppas han hör ovationerna.
Kristianstadsbladet

Det var mycket, mycket längesedan en svensk kriminalroman lyckades med konststycket att förstöra min nattsömn. Det gjorde Stieg Larssons "Män som hatar kvinnor". Den är helt enkelt lysande.
Sundsvalls Tidning

Lär dig mer

Expo Wiki

Sverigedemokraterna (SD)

Nationalistiskt riksdagsparti, bildat 1988. SD grundades av veteraner inom svensk nazism och fascism och har lyckats göra sig till den svenska radikalnationalismens breda, pragmatiska alternativ.

Läs mer