”Inget typiskt skoldåd”

Ett dygn har gått sedan massakern i Örebro. Och vi vet fortfarande frustrerande lite om vad som verkar vara det värsta fallet av dödligt våld i Sveriges moderna historia. Det är kanske inte så konstigt. Polisutredningar tar tid, och måste få ta tid. Ett mer omfattande brott kräver en desto noggrannare utredning.

Ändå måste arbetet med att förstå dådet ta sina första steg redan nu. En början är att sammanfatta det vi redan vet, eller har grundad anledning att tro. Och vad vi vet sedan tidigare om liknande dåd. Minst tio vuxna människor på Campus Risbergska i Örebro, där Komvux-utbildning, SFI och universitetsstudier på distans bedrivs, har skjutits ihjäl. Polisen påträffade gärningsmannen död, tydligen av självmord, på brottsplatsen.

Ensamagerande 35-åring

Mannen de pekar ut har av media identifierats som en 35-åring som hela livet bott i Örebro. Han är tidigare okänd för polisen. I skrivande stund menar polisen att inget hittills framkommit som tyder på ett motiv – varken ideologiskt eller något annat. Men den här sortens dåd sker nästan aldrig på ren impuls. Och trots att gärningsmannen nu är död – vilket givetvis försvårar arbetet med att förstå varför han begick detta vidriga brott – kommer en motivbild troligen klarna i takt med utredningens gång.

Sedan dådet begicks har de flesta diskuterat massakern i termer av ett så kallat skoldåd. Det är begripligt eftersom det ägde rum på en skola. Men i övrigt avviker det i flera bemärkelser från tidigare våldsdåd i den kategorin. De skolattacker som tidigare utförts i Sverige begås typiskt sett av yngre gärningsmän – den äldsta var vid tillfället i 25-årsåldern – och mot vanliga skolor; ett dåd mot en vuxenskola har aldrig tidigare inträffat. I de svenska skolattackerna har stickvapen använts och aldrig skjutvapen.

Gemensamma nämnaren brukar ofta vara rasism

Attacken i Örebro förefaller mer typisk om den sätts i den bredare kategorin av massakrer som utförs av ensamagerande gärningsmän, av det slag som globalt kraftigt ökat under de senaste tio åren. Här passar gärningsmannens ålder bättre in i mönstret. Så även hans val av vapen och det höga antalet dödsoffer.

En annan gemensam nämnare i de flesta av den sortens attacker är också en rasistisk och högerextrem inspiration eller motivation. Detsamma gäller för de flesta skolattacker. Och under onsdagen kom uppgifter som tycks indikera att en sådan övertygelse skulle kunna finnas hos gärningsmannen i Örebro.

Men Expos undersökningar av den misstänkta gärningsmannen har än så länge inte visat några kopplingar till den högerextrema miljön. För att komplicera bilden ytterligare är det ovanligt att gärningsmän för en högerextremt motiverad attack tar livet av sig i samband med sitt dåd. I samband med högerextrema dåd brukar det dessutom dyka upp någon sorts manifest eller avsiktsförklaring, vilket är det vanliga – och någon sådan text har, i skrivande stund, ännu inte upptäckts.

Kan det röra sig om terrorism, en möjlighet som polisen i sina uttalanden velat tona ner? Det är för tidigt att utesluta det. Och det är värt att påminna om tidigare fall, där sådana hypoteser skjutits ner i ett tidigt skede, men sedan vunnit stöd av vad som framkommit genom utredningen. Vi måste därför tålmodigt fortsätta att söka efter ytterligare fynd som kan hjälpa till att begripliggöra detta fruktansvärda dåd innan vi drar förhastade slutsatser. Många frågor kräver att få svar, både för hur vi som samhälle ska förstå dådet och för anhöriga och drabbade i sorgearbetet.

Morgan Finnsiö