Medelklassväljarna ökar SD:s status

Efter valet fick jag ett mail. En av Sverigedemokraternas väljare var besviken över vår valanalys. Vi hade i flera texter pekat på hur Jimmie Åkesson hade vunnit som mest mark på platser med lågt kulturellt och ekonomisk kapital. SD växte i periferin.

Mannen kände inte igen sig. Han var inte en av de där. Ingen av dem han kände som röstade på Sverigedemokraterna var "lågavlönade, halvfeta vita män som sitter i en sliten skinnsoffa och dricker öl."

Jag tänkte på det där mailet i veckan, när Timbro tillsammans med Demoskop presenterade sin analys av de nya väljarströmmarna till Sverigedemokraterna. Det var en rapport som i stor grad handlade om den där mailskrivaren och hans skäl att byta parti.

Rapporten i sig visar flera intressanta saker. Den ger i första hand en bra inblick i hur den nya gruppen väljare, som till stora delar kommer från Alliansen och i första hand Moderaterna, ser på olika frågor. De nya väljarna tycks i större grad betrakta sig som konservativa, jämfört med de gamla SD-väljarna, som snarare ser sig som nationalister. Intressant nog är det fler av de nya väljarna från Moderaterna som ser sig som socialliberaler och liberaler än nationalister. Den tidigare bilden var att nationalismen hade ett starkt fäste bland SD-väljarna. Med den nya gruppen väljare blir partiet mer spretigt. Det innebär helt nya utmaningar för ett Sverigedemokraterna där partiledningen är livrädd för interna konflikter.

Det tycks också vara så att M-väljarna som gick till SD i höstens val har större sympatier för sitt andraval än för SD. Det stora flödet från Moderaterna till SD bör väl därmed ses som ett uttryck för ett missnöje med Moderaterna, snarare än en övertygelse om Sverigedemokraternas förträfflighet.

De viktigaste frågorna för de nya SD-väljarna var invandringen, lag och ordning och försvarsfrågor. Bortsett från försvarsfrågan, så följer det ett mönster vi sett alla tidigare val då SD-väljarnas motiv kunnat mätas.

I stora drag ligger den nya gruppen väljare mer till höger än de traditionella SD-väljarna, vilket flyttar den sammanlagda SD-basen mer högerut. Men kvar finns förstås de med ett tydligare vänsterperspektiv. Även där växer nya potentiella interna konfliktlinjer fram.

En av slutsatserna är att den gamla bilden av SD:s väljare inte längre stämmer. Det är förstås sant. Här kliver en ny grupp väljare in. De är i större grad medelklass, tjänar mer pengar, men stör sig även de på invandringen. Och det är klart att de säger mycket om SD:s ökning i senaste valet.

Samtidigt är det inte sant. Enligt samma rapport är stödet för partiet fortfarande överrepresenterat bland personer med korta utbildningar, lite pengar och svårigheter att få jobb.

Sverigedemokraterna har aldrig varit ett parti för bara den gruppen. De har alltid lockat olika typer av väljare i olika grupper.
Den stora skillnaden är vilka väljare det talas om.

Det finns en underton i talet om SD:s väljare som antyder att det är först nu, när medelklassen börjat rösat på SD, som vi ska ta dem på allvar. Jag tycker mig se att tidigare, när partiet hotade underifrån, så överbetonades den unge arge outbildade mannen på landsbygden. Som något att inte ta på allvar, att skratta åt, att håna

Nu när Sverigedemokraternas ökade stöd gjort dem till en obestridlig maktfaktor uppmärksammas medelklassväljarna. De finns till och med på Södermalm! Då är de något att räkna med, att ta på allvar.

Paradoxen i detta är att den grupp väljare som utgör en stor del av partiets bas till och med föraktas i de egna leden. Av nya väljare, som mannen som skrev mail och inte ville blandas ihop med de där lågavlönade halvfeta vita männen, och av SD-toppen som talar föraktfullt om "bonnläppar".

Det säger något om Sverigedemokraternas attraktionskraft.
Att slå underifrån handlar kanske mer om att slå än att få höra till.

Daniel Poohl

Lär dig mer

Expo Wiki

Sverigedemokraterna (SD)

Nationalistiskt riksdagsparti, bildat 1988. SD grundades av veteraner inom svensk nazism och fascism och har lyckats göra sig till den svenska radikalnationalismens breda, pragmatiska alternativ.

Läs mer