Du läser just nu gratis innehåll

Ditt stöd hjälper oss bekämpa rasism och främja demokrati genom granskning och kunskapsspridning.

Tisdag den 27 oktober. Mörkret har lagt sig i den lilla byn Färingtofta på den skånska landsbygden när en ruta på ett tilltänkt flyktingboende plötsligt slås sönder. Någon kastar in en flaska med brännbar vätska och rör med texten "TNT" och "Explosive". När räddningstjänsten anländer har branden slocknat av sig själv. Asylboendet skulle ha tagits i bruk två veckor senare. Det var planerat att bli ett ankomstboende för ensamkommande flyktingbarn.

Två dagar senare. Klockan är lite efter fyra på natten när brandlarmet på HVB-hemmet i Tjörnarp i Höörs kommun går igång. Personalen upptäcker att det brinner i källaren och lyckas släcka elden innan någon kommer till skada. När polisen undersökt branden på hemmet, där det bland annat bor ett antal ensamkommande flyktingbarn, konstaterar de att någon hällt in brandfarlig vätska genom ett fönster och sedan tänt på.

Det pågår en terror mot asylboenden i Sverige. Fallen i Färingtofta och Tjörnarp är bara några exempel i en rad av attacker under det senaste året. Under 2015 har asylboenden utsatts för mordbränder, hot, skadegörelse. Asylsökanden som kommit till Sverige i hopp om en bättre framtid har misshandlats och trakasserats. Och det sker i en omfattning vi aldrig sett tidigare.

I nya numret av Expo, som når butikerna den 22 december, kan vi visa att det har skett fler attacker mot asylboenden under 2015 än under de föregående fyra åren tillsammans. Flest attacker skedde under hösten. I oktober var attackvågen mer intensiv än någonsin tidigare. Värre än när Sverige senast drabbades av en liknande våg under 1990-talet.

Det kan vara värt att reda ut statistiken. I veckan rapporterade Ekot att polisen tror att en tredjedel av de nästan 40 bränderna på asylboenden under året har startat inomhus. Många satte likhetstecken mellan det och att någon asylsökande själv satt eld på boendet. Så är det inte per automatik.
Det finns mycket riktigt några fall där misstankarna pekar i den riktningen. I andra fall verkar det dock röra sig om elfel eller liknande. I ett par fall kan polisen inte utesluta att attacken kommit utifrån trots att branden startat inomhus. Det rör sig om lokaler och utrymmen som stått öppna och där vem som helst har kunnat röra sig relativt obemärkt.

Det finns ingen anledning att ifrågasätta polisens uppgift. Den motsäger inte heller vår granskning. Vi har rensat bort alla händelser där det inte funnits skäl att misstänka att våldet har kommit utifrån. Vi har utgått från attacker som det rapporterats om i media. När det gäller bränderna har vi hittat 30 misstänkta fall, vilket går helt i linje med polisens bedömning.

Vi vet väldigt lite om vem som ligger bakom attackerna. Vi har tidigare rapporterat om den 29-årige man som misstänks för att ha krossat fönster och satt upp klistermärken föreställande Hitler på ett boende för ensamkommande barn i Tranås. Han visade på nätet tydliga sympatier för Svenska motståndsrörelsen och har tidigare varit medlem i Nationalsocialistisk front.

Det betyder inte att alla som ligger bakom attackerna är nazister. Sannolikheten är stor att många inte är medlemmar i organisationer, utan snarare ensamma aktörer som finner stöd i den radikalnationalistiska digitala gemenskapen.

I den rasistiska nätbubblan ses attackerna många gånger som ett legitimt sätt att göra motstånd mot invandringen. I en tidigare granskning har vi dessutom kunnat visa att det i SD-vänliga facebook-grupper uppmanas till attacker och våldsdåd mot asylboenden.

När vi nu kan se att det finns ett tydligt mönster i hur attackerna sker – målet är ofta planerade asylboenden – så är det uppenbart att vi inte har att göra med slumpartade attacker. De är en del i en strategi som går ut på att med våld tvinga fram stängda gränser och en minskad invandring. Det är politiska attacker. Det är terror vi har att göra med.

Det är lockande att jämföra dagens situation med 1990-talet. Mycket av det som händer nu påminner om den tiden. Sverigedemokraterna är ett betydligt mer stabilt och större parti än det Ny demokrati som på kort tid imploderade. Lasermannen jagade Stockholmare med mörk hud. Peter Mangs gjorde samma sak i Malmö. Precis om Anton Lundin Pettersson tycks ha gjort.

Precis som då så har det uppstått en medial trötthet kring attackerna mot asylboendena. Då som nu brinner flyktingboenden.

Det är lockande att jämföra med 90-talet. Men frågan är vad det ger oss. Då är då. Nu är nu. För den som ändå vill lägga vår tid sida vid sida med 90-talet första hälft så finns det egentligen bara en upptäckt att göra.
Det är inte som på 90-talet.
Det är värre.