Du läser just nu gratis innehåll

Ditt stöd hjälper oss bekämpa rasism och främja demokrati genom granskning och kunskapsspridning.

"Köttbullspatrioten". Mattias Karlsson skrattar åt det i dag. Men det var så han kallades av den lokale nazistledaren. Under mitten av 1990-talet var skinnskallemodet som mest utbrett i Sverige. Mattias Karlsson minns att det bara i hans lilla "håla" Rottne utanför Växjö fanns ett skinnskallegäng på mellan 40–50 personer.

2009 träffas vi i Malmö stadshus för en intervju.
– Det såg ungefär likadant ut i alla småorter runt Växjö då, berättar han.

Han hade själv dragits med i vågen. Ultima Thule, folkmusikrockarna i Nordman, Herman Lindqvists svenska historia, och motsättningar mellan svenskar och invandrare. Det ledde till
"nationellt uppvaknande". Men skinnskalle blev han aldrig. Han var "köttbullspatriot".
– De ville slå ner människor och sedan spelade det inte så stor roll varför de gjorde det. Sedan hittade de politiska anledningar att slå ner folk för att de hade personliga problem. Han avskräcktes av den lokala nazistledarens radikalisering.
– Han brukade kalla mig köttbullspatriot eftersom jag tyckte att det inte är vad man har för hudfärg som är avgörande utan vad man har för mentalitet. Det var ju totalt oviktigt tyckte han. Det var liksom rasen som var det viktiga.

Morbror aktiv i Vänsterpartiet

Mattias Karlsson växte upp under trygga förhållanden. Han minns Rottne som ett "mjukt" samhälle. Med få invandrare eller, som han själv säger, "det var homogent". Han behövde aldrig
fundera över "kulturskillnader eller identiteter". Mattias Karlsson blev tidigt politiskt intresserad.
– Jag hade någon morbror som hade varit aktiv i Vänsterpartiet och lite sådär. Den bilden jag hade av politik var att vänstern vill att alla ska ha det lika bra och att högern vill att de rika ska bli
rikare och de fattiga ska bli fattigare. Det är klart att man tycker att det är fel.

Men det var innan han "blev nationalist". 1992 försvann värnpliktsutbildningen från I 11 i Växjö. Där hade Mattias Karlssons manliga släktingar gjort lumpen. När flyktinginvandringen från det krigshärjade Jugoslavien nådde Växjö gjordes de överblivna lokalerna om till en flyktingförläggning.

Enligt Mattias Karlsson, som då hade börjat gymnasiet i Växjö, ledde det till "rätt mycket stölder, gängbildningar och sammandrabbningar på olika sätt.
– Framför allt svenska killar från landsbygden råkade rätt illa ut kan man säga. Jag och mina kompisar bland andra. Dels för att man inte kände och inte hade gått i skola med de här gängen och inte visste vilka man skulle undvika och inte och i vilka lägen man skulle visa undergivenhet och inte.

Besviken på SD

Under gymnasiet tog han kontakt med Sverigedemokraterna.
– Jag minns inte när jag såg reklam för Sverigedemokraterna första gången. Jag tror det var några kompisar som snackade om partiet och då blev jag lite nyfiken och beställde ett informationspaket. Jag tror det var 1994.

Men partiets avdelning i Växjö var något helt annat än vad han hade hoppats på.
– Jag var på en träff som de hade och då tyckte jag att de var värdelösa. Det var i princip samma typ av människor som hos skinnskallarna i Rottne. Det var inte alls vad jag hade väntat mig. Jag letade efter ett parti som gjorde en tydlig distinktion, som absolut inte var rasister eller sneglade mot den subkulturella delen.

Trots besvikelsen stärktes Mattias Karlsson i sin övertygelse. Något var fel. Sverige "behövde en ny politik". Under de kommande åren skulle han betrakta sig som sverige- demokrat utan att vara medlem i partiet.

Snabb karriär

I valet 1998 röstade han på Sverigedemokraterna från Spanien. Han hade åkt dit för att studera ett år i Madrid. När han kom tillbaka till Sverige 1999 bosatte han sig i Lund för att studera på Pol.mag.-programmet. Där tog han kontakt med de andra sverigedemokraterna, som Jimmie Åkesson och Björn Söder.

Mattias Karlsson gjorde snabbt intryck i Sverigedemokraterna. Redan 2002 var han tillsammans med Jimmie Åkesson och partiledaren Mikael Jansson med och stöpte om partiets principprogram. Han har sedan dess författat partiets valmanifest i valet 2006 och format partiets familje- och invandringspolitik. I dag är han att betrakta som den ledande ideologen i partiet och spelar därmed en viktig roll i kretsen kring Jimmie Åkesson.

Ämnen i artikeln