Antimuslimsk lobby får politiskt genomslag

Tidigt på morgonen den 7 mars såg gudstjänstbesökarna vid en moské i Phoenix, Arizona, hur en ung man klev ur en bil med ett skjutvapen i handen. Så hördes en serie smattrande ljud, och en grupp tonåringar och unga vuxna sprang för att ta skydd.

Polisen identifierade senare den gripne misstänkte som Michael Abel Dominguez, 30. Vapen som han använde var paintballgevär och ytterligare ett luftvapen – ingetdera dödande. I polisförhören skyllde Dominguez enligt lokala medier på olika droger. Han sa att han trodde att han hade ätit spetsat cannabisgodis – helgen hade blivit ett virrvarr av minnen – och han erkände också missbruk av både metamfetamin och fentanyl. Drygt en vecka senare åtalades han vid en lokal domstol i Phoenix på totalt nio punkter, bland dem innehav av två sorters narkotika, flera fall av grov misshandel samt skadegörelse i samband med hans simulerade attack mot moskén.

Oavsett vad motivet för attacken var så skedde den under en skrämmande period för muslimska grupper i Arizona – liksom i hela USA. Under det senaste året har republikanska kongressledamöter lagt åtminstone fem så kallade ”anti-sharia” motioner som enligt kritikerna syftar till att begränsa muslimers rättigheter i USA. (Sharia är termen för en serie vägledande moraliska, religiösa och rättsliga principer inom islam.) Parlamentariker i åtminstone ett halvdussin delstater – bland dem Arizona, Texas, Georgia, Missouri, Oklahoma och Florida – har redan infört liknande lagstiftning. Samtidigt har ledande republikanska företrädare blivit uppenbart mer explicita när de uttrycker sin antipati mot islam.

Läs även

Rasismen som kommer att eka i generationer

Somalierna som kallats ”skräp” av Trump.

”Vi talar om problemet som sharia, men i själva verket är det islam som är problemet”, sade Bo French, tidigare tjänsteman hos republikanerna i Texas. Han deltog i ett panelsamtal på den konservativa politiska konferensen CPAC och efter en liten paus för jubel och applåder från deltagarna fortsatte han:

”Jag tycker alltså att det är jättebra att politikerna äntligen vaknar upp inför det som gräsrötterna har märkt under lång tid.”

På sitt sätt kan uttalandena från French ses som ett övertydligt bevis för vad medborgarrättsorganisationer och muslimska intressegrupper länge sagt om de så kallade anti-sharialagarna. Kritiker har nämligen argumenterat för att dessa motioner har som syfte att begränsa rättigheterna för muslimer i USA över lag. Rättighetsorganisationen CAIR (Council on American-Islamic Relations) har liksom andra juristgrupper som American Civil Liberties Union återkommande kritiserat anti-sharialagar för att bryta mot konstitutionen.

I ett uttalande till kongressen i oktober förra året beskrev CAIR lagarna som ett försök att marginalisera muslimer i USA.

Denna kritik av ”anti-sharialagstiftning” har också fått stöd av domstolar i USA. Ett exempel är den federala appellationsdomstolen som 2012 fastställde beslutet från en lägre domstol i Oklahoma att blockera införandet av en anti-sharialag lokalt. Den juridiska bedömningen var att lagen skulle ha brutit mot Första tillägget till konstitution som förbjuder regeringen att upprätta en statsreligion eller förbjuda utövande av andra religioner.

Anti-sharialagstiftning, både på delstatlig och federal nivå, kommer ur den antimuslimska föreställningen om att muslimska lagar och sedvänjor är på väg att ersätta lagarna vid de amerikanska domstolarna. Lagförslagen lutar sig mot ett ramverk känt som American Laws for American Courts (ALAC). ALAC är framtaget av den antimuslimska tankesmedjan Center for Security Policy (CSP) som lanserade ALAC 2009. Med ALAC menar man att man ska ”skydda medborgarna från tillämpning av utländska lagar”. I den ursprungliga modellen fanns ingen explicit referens till sharialagar, men David Yerushalmi, dåvarande generalsekreterare för CSP och andra organisationer som kampanjar för lagändring har varit tydliga med sin avsikt att slå mot ”islamiskt inflytande” på rättsväsendet.

Framgångarna har varit blandade. Mellan 2010 och 2016 föreslogs på delstatsnivå nära 200 lagar enligt ALAC:s modell. Det visar en undersökning från Othering och Belonging Institute på UCBerkeley, men undersökningen slår också fast att bara 18 av dem antogs.

Det är oklart i vilken grad den här nya vågen av antisharia och islamofobisk lagstiftning kommer att ha framgång nu. Den här månaden undertecknade Floridas guvernör Ron DeSantis en ”anti-sharialag” som i breda ordalag ger delstaten möjligheter att agera mot grupper som den anser ägnar sig åt ”terroristisk aktivitet”. Guvernören gjorde detta sedan en federal domstol hade blockerat DeSantis tidigare försök att beskriva den muslimska rättighetsgruppen CAIR som en terroristgrupp och blockera dess verksamhet inom delstaten. En liknande lagstiftning i Texas som guvernören Greg Abbott ligger bakom, tycks stöta på liknande juridiska utmaningar.

Men med hänsyn till hur mycket medvind för antimuslimska extremister som kommer från Trumps administration under denna andra period måste man ändå oroa sig över den eskalerande retoriken och de olika försöken till lagstiftning. När Trump tillträdde i början av 2025 hotades palestinska studentprotester med deportationer och en serie reseförbud infördes till åtskilliga länder med muslimsk majoritet. USA:s och Israels pågående krig mot Iran som visserligen är kontroversiellt inom högerkretsar tycks ha eggat på antimuslimsk trångsynthet. I en del fall har det uppmuntrat republikanska politiker som Bo French att sluta maskera sin agitation som anti-sharia eller kritik mot islamism, och istället yrka på att driva ut muslimer ur USA.

”Muslimer hör inte hemma i den amerikanska samhället”, sa Andy Ogle, republikansk representant för Tennessee i Kongressen, i en post på X 9 mars 2026. ”Pluralismen är en lögn.”

Det är ett extremt uttalande, men ståndpunkten inte särskilt perifer längre.

Hannah Gais är en del av Expos internationella korrespondentnätverk, baserad i Washington D.C., USA. Hon är journalist och researcher med fokus på radikalhögern och arbetar som analytiker och researcher på medborgarrättsorganisationen Southern Poverty Law Center.

Översättning: Erik Sidenbladh