Nazistisk borgfrid i våldets tecken

När Expo sammanfattade vit makt-miljöns år 2023 konstaterade vi bland annat att träning i våld ökade som andel av miljöns aktiviteter, till sin högsta uppmätta nivå någonsin.

Denna utveckling var tydligt kopplad till de så kallade aktivklubbarna – ett nätverk av aktörer som såg dagens ljus under 2022 och som fick fäste i den svenska högerextremismen det följande året, då paraplygruppen Aktivklubb Sverige (AKS) bildades.

Dessa aktörer är i princip helt fokuserade på kampförberedande träning, något som alltså gett avtryck i den statistik som Expo gör på vit makt-miljöns aktiviteter. Aktivklubbarna har inte bara genom egen verksamhet drivit på den utvecklingen, de har även fått andra inom miljön, som den försvagade Nordiska motståndsrörelsen (NMR), av konkurrensskäl att satsa än mer på träning.

Men aktivklubbarna har alltid haft större ambitioner än att bara gymma i grupp och posta nazistiska citat och hotfulla budskap på Telegram. De säger sig vilja fostra en ny sorts man, och forma en generation av nazistiska aktivister som kan tjäna som ”soldater” i kampen mot demokratin när samhället kollapsar.

I synnerhet Gym XIV, en fristående värmländsk nazistgrupp, har varit pådrivande, inte bara för att importera den amerikanska företeelsen aktivklubbar till Sverige, utan också för att sprida deras upphovsman Rob Rundos strategier, och en ny högerextrem subkultur, gemenskap och vision av aktivism – i direkt konkurrens med NMR:s mycket mer traditionella läror.

En viktig metod för att bygga upp aktivklubbarnas inflytande i vit makt-miljön har varit Gym XIV:s återkommande stora konferens och tävling, Kontrakultur, en sorts nazistisk kampsportsfestival som i vår ska anordnas för tredje året i rad. På dessa tillställningar samlas fler än hundra nazister och högerextremister från Sverige och Norden för att tävla, nätverka och fördjupa sitt engagemang i Rob Rundos vision, inom miljön kallad ”White Nationalism 3.0”.

Aktivklubbarnas etablering i Sverige har varit ett tydligt irritationsmoment för NMR, något vi också beskrev i den förra årsrapporten. NMR:s företrädare har betraktat aktivklubbarna som uppkomlingar, anklagat dem för feghet eftersom de maskerar sig, och uttryckt sig nedlåtande om deras ”bekvämlighet”, brist på ”andlig” förädling, och oklara strategiska målsättning – i kontrast till vad NMR framställer som sin egen mer holistiska, ambitiösa och mer långsiktigt hållbara nazism. Samtidigt har NMR, något paradoxalt, redan innan fenomenet kom till Sverige hyllat aktivklubbarnas grundare och ideolog Rob Rundo – och positionerat sig själva som hans mest hängivna anhängare i Sverige.

NMR:s avoga inställning till aktivklubbarna handlar inte bara om filosofiska meningsskiljaktigheter. Det handlar om krass konkurrens, på sikt till och med överlevnad som organisation. Expos granskningar har funnit att omkring 60 procent av aktivklubbarnas medlemmar år 2023 var tidigare NMR-medlemmar som lämnat den organisationen, inte sällan på dåliga termer. Samtidigt var omkring 30 procent av medlemmarna personer utan tidigare historia inom högerextrema organisationer. Med andra ord utgjorde aktivklubbarna ett konkret alternativ till NMR, för så väl folk med bakgrund i rörelsen och nykomlingar till den. De kunde både locka avhoppare från NMR och nyrekrytera bland ungdomar.

När Gym XIV först startade upp – och innan de så tydligt knöt sig till aktivklubbkonceptet – var NMR relativt vänligt inställda. NMR-företrädare besökte gymmet, deltog i den första upplagan av Kontrakultur med sin träningsgrupp Bellum, höll ett föredrag på konferensen och uppmärksammade de värmländska kamraterna i sin podd. Men när Gym XIV:s vision började bli verklighet, och de första aktivklubbarna etablerade sig i Sverige, reagerade NMR inte lika muntert.

I en sluten chattgrupp för nazister i västra Sverige 2023 rasade NMR-företrädare mot att aktivklubbarna förbjudit sina medlemmar från att träna eller ens umgås med NMR – samtidigt som de utnyttjade NMR:s digitala kanaler för rekrytering. Aktivklubbarna anklagades för splittring av den nationella rörelsen. Gräl och förolämpningar om att inte ta den politiska kampen på allvar utbyttes mellan de två grupperingarnas anhängare online. Samtidigt började NMR kalla några av sina egna fysiska träningsaktiviteter för ”aktivklubb” i ett försök att dra nytta av konceptets växande popularitet.

Men det allt svagare NMR:s fördömanden hade ingen effekt på aktivklubbarna, vars verksamhet fortsatte under 2024. Samtidigt har NMR kämpat i motvind – först med ledaren Simon Lindbergs plötsliga avgång under våren, och sedan USA:s terrorklassning av organisationen under sommaren.

När Kontrakultur – årets stora händelse för aktivklubbarna – nu ska anordnas för tredje året i rad håller Nordiska motståndsrörelsen god min. För första gången ser vi hur organisationens propagandasajt Nordfront klart och tydligt marknadsför konferensen på sin sajt och i sina kanaler. Enligt Nordfront kan deltagarna på Kontrakultur vänta sig att få mötas av ”tradfruar, musiker, tyngdlyftare och aktiva från nationalistiska grupperingar över hela den europeiska världen”, och att ”kläder och diverse andra varor kommer att säljas på platsen och det kommer att hållas tal och föredrag av både utländska och inhemska talare”. NMR går så långt som att berätta hur mycket biljetterna kostar och hur man ska gå tillväga för att köpa dem.

En gång i tiden led NMR av vad som endast kan beskrivas som storhetsvansinne. Det var garanterat att man skulle vinna kommunala mandat i allmänna val, kanske till och med en plats i riksdagen. Alla andra i vit makt-miljön skulle rätta sig i ledet under organisationens fana, som skulla leda ”de nationella” till seger. Det var på den tiden otänkbart för NMR att göra reklam för något så ambitiöst som Kontrakultur i regi av en annan grupp. Den tiden tycks definitivt vara förbi.

Kanske har motgångarna, terrorklassningen och deras kraftiga försvagning på senare år gjort dem ödmjuka, eller så handlar det helt enkelt om pragmatism – de behöver allierade. NMR:s reklam för Kontrakultur speglar oavsett en förändrad maktbalans inom det svenska vit makt-landskapet, och en nygammal roll för NMR som endast en i mängden av svenska högerextrema organisationer. En roll de under sin nya ledare, Fredrik Vejdeland, till slut tycks acceptera.

Aktivklubbarna å sin sida, och inte minst Gym XIV, gör en prestigevinst genom att för tredje året i rad kunna hålla sitt flaggskeppsevent, fortsätta förespråka sin egen vision av högerextrem aktivism, och – åtminstone som de påstår – locka till sig internationella gäster till en konferens (något som NMR tidigare varit den senaste gruppen att åstadkomma). En vinst som i någon mån sker på NMR:s bekostnad, med tanke på de senares kritik mot fristående nazistiska initiativ i allmänhet och mot aktivklubbarna i synnerhet.

Hur stabil denna diplomatiska stämning är mellan NMR och aktivklubbarna återstår att se. Men åtminstone denna vår tycks borgfrid råda mellan de två ledande nazistiska gemenskaperna i Sverige.

Morgan Finnsiö