Partiledaren ingen vill ha

Den 13 december samlades Sverigedemokraternas partistyrelse till krismöte i Trollhättan. Mötet hade sammankallats efter stora interna motsättningar under året. Partistyrelsen är splittrad i tre tydliga fraktioner. Bunkerfraktionen som består av det gamla gardet med partiledare Mikael Jansson, Johan Rinderheim och Torbjörn Kastell i spetsen. Förnyarna består till stor del av styrelserepresentanterna från Skåne och Blekinge. Den tredje fraktionen är västfalangen som består av fullmäktigeledamöterna Jimmy Windeskog och Gorm Lind och till fraktionen hör också Rolf Weine Berg från Göteborg. Fraktionerna har olika syn på partiets utveckling men i grunden handlar det om makten över partistyrelsen och i förlängningen över partiledarposten.

Fram till riksårsmötet i år så var det flest personer som röstade i samklang med bunkerfraktionen, men valberedningens förslag till ny partistyrelse visade på en överkantring mot förnyarna. Inte så konstigt då valberedningen till stor del bestod av personer som lutar åt förnyarfraktionen.

Partiledaren Mikael Jansson sitter dock kvar på sin post, i valberedningens förslag, men Expo kan nu avslöja att det finns ett utbrett missnöje med partiledaren och kritiken kommer i första hand från förnyarna i Skåne och Blekinge. På krismötet i december lade SD-Kurirens chefredaktör, Richard Jomshof, ut texten ordentligt.

”Jag kan ju nämna också att mitt förtroende för Jansson har totalt fallerat under det senaste året här. […] Det känns jättetråkigt att behöva säga det men jag sa att när vi åkte upp här att jag ska vara helt ärlig. Det känns verkligen inne i mig att det är jättetråkigt men jag har inget förtroende för honom längre.”

Kenneth Sandberg som är fullmäktigeledamot i Kävlinge för partiet sitter också i partistyrelsen och han ville se att partiledaren avsattes. Inte minst på grund av att Mikael Jansson inte ens deltog vid partiets krismöte.

”Jag tycker att det visar på ignorans från hans sida och att han är mycket medveten om detta för han vill inte ha den här diskussionen, det är en av sakerna som jag har kommit underfund med honom, han är fullständigt oemottaglig för kritik och han är långsint så in i helvete, saker kan komma upp ett år efteråt i ett helt annat sammanhang. Det är skrämmande.”

Björn Söder, förste vice ordförande, tyckte också att Mikael Jansson hade för svaga ledaregenskaper och att det ledde till kommunikationsbrister alltför ofta. Krismötet som hade utlysts i god tid innan var välbesökt, men Mikael Jansson dök alltså inte upp och det gjorde att Björn Söder kände att hela krismötet var som bortkastat.

”… det har varit mycket kritik mot Jansson och de brister som finns inom styrelsen. Därför är det väldigt synd att inte Jansson är här. Därför att sitta och prata om brister som han har det kan man i och för sig göra men om inte han är här och kan svara vad han tycker och ta till sig kritiken så är det ju egentligen bortkastat på det sättet.”

Förnyarfraktionen har en långsiktig strategi för hur de ska bli av med bunkerfraktionen. Ett steg i taget där skåningarna flyttar fram sina positioner i och med varje riksårsmöte. Målet är dock att avsätta partiledaren. Richard Jomshof samtalade med den tidigare partiorganisatören Tommy Funebo efter att det officiella mötet var avslutat där han lade fram taktiken.

”Styrelsen måste åtgärdas, antingen vingklipper man eller vingklipper Jansson genom att man byter ut, slänger ut ett par stycken från styrelsen och blir av med viktiga personer i styrelsen, fast vi har full kontroll över styrelsen då vingklipper du honom eller så avsätter du honom”

Tommy Funebo lämnade Sverigedemokraterna vid årsskiftet. Partiets officiella version av att Funebo trädde tillbaka var att han underblåste konflikter inom partiet. Många i partistyrelsen menade dock att Tommy Funebo hade rätt i stora delar av sin kritik mot partiets utveckling. Detta märktes tydligt vid partiets krismöte när Richard Jomshof pratade med Funebo.

”… frågan är bara hur han ska efterträdas, på vilket sätt ska vi förändra, för vi måste förändra – det funkar ju inte längre. Du är ju inte den enda som tycker så. Det är ju tråkigt att du och ledningen har hamnat på glid med varandra, jag ska inte bry mig om varför men jag kan ju säga som så att hela jävla väst är lika knäckta över partistyrelsen och pratar man med folk i Värmland så är det samma sak där. Fan det är ju så över hela landet. Därför måste vi också åtgärda det men det måste ske på ett snyggt sätt. […] och vi måste försöka sköta det på ett snyggt sätt och löser vi det inte så går det åt helvete – det är min bestämda uppfattning.”

Drivande i diskussionen om att avsätta partiledaren är Kenneth Sandberg och Richard Jomshof. Sandberg har ett politiskt förflutet i missnöjespartiet Kävlinges Väl men gick över till Sverigedemokraterna inför valet 2002. Trots att Sandberg bara erhöll en suppleantplats i partistyrelsen vid 2003 års riksårsmöte så har han stort inflytande och partistyrelsen lyssnar till honom. Mot slutet av diskussionen så släpper Kenneth Sandberg sin ofta resonliga ton och säger rakt ut att partiledaren måste bort.

”… då ska jag vara ärlig, ärligt talat från min sida sett så tycker jag att Mikael är urhopplös, det är bara så och det är med stor vånda jag har kommit fram till det för jag tycker egentligen att man måste ha ett jävligt bra alternativ innan man börjar ifrågasätta det man har för partiets skull men inte minst det faktum att han inte är här själv idag, det lägger man på hög till det som redan har staplats.”

Sverigedemokraterna håller sitt riksårsmöte lördagen 8 maj och då kommer beskedet om partiledaren, Mikael Jansson, som suttit sedan 1995 får nytt förtroende eller om förnyarna ger sig på att kuppa bort honom.

Lär dig mer

Expo Wiki

Sverigedemokraterna (SD)

Nationalistiskt riksdagsparti, bildat 1988. SD grundades av veteraner inom svensk nazism och fascism och har lyckats göra sig till den svenska radikalnationalismens breda, pragmatiska alternativ.

Läs mer