Vitbok om romer avslöjar ett omfattande förtryck

Vitboken om myndigheternas övergrepp och kränkningar av romer i Sverige belyser ett sekel av förtryck. Vid 1900-talets början dominerade rasideologin och i statliga dokument konstaterades att det enda som hindrade att romer "utrotades" var deras svenska medborgarskap. Istället skulle myndigheterna verka för att göra tillvaron för romer så dålig att de "frivilligt" lämnade landet. Romernas bosättning och skolgång förhindrades, de registrerades hos myndigheter och i var fjärde romsk familj har någon steriliserats. Förtrycket av romer var regeringspolitik.

Integrationsminister Erik Ullenhag sade på presskonferensen att han kan konstatera att den historieskrivning som hittills finns om svenska romer inte stämmer, något som romer själva påpekat upprepade gånger utan att bli lyssnade på.

Vitboken "Den mörka och okända historien" tar död på myten om att romer och resande själva skulle föredra att bo i tält och husvagnar. Sanningen var att romer inte fick bosätta sig var de ville, att de fördrevs från kommuner och när de väl fick rätt att bosätta sig hamnade de på hyresvärdars "svarta listor". I och med att de inte hade möjlighet att bosätta sig och bli mantalsskrivna i någon kommun hade de inte heller möjlighet att gå i skola, få barnbidrag eller pension.

Romer förföljdes också av mobbar. Barbro Gustavsson som lämnat vittnesmål i vitboken berättade om sin upplevelse av de så kallade "Tattarkravallerna" 1948 i Jönköping.

– Vår far skrek åt oss att sätta oss under bordet, män kom på bilflak. De besökte varje resandefamilj, lokalpressen beskrev dessa män som hjältar, de var påhejade av folket omkring. Som genom ett under blev ingen dödad under dessa fasansfulla timmar. Det var kulmen av många år av trakasserier. Ärren i själen, rädslan, oron, hur många var vi som sårades inuti och för alltid? Var fanns polisen, vad gjorde polisen och kyrkan?,

– Vi kan inte rita om historien men kanske kan erfarenheterna påverka framtiden. Nu läser jag att Svenskarnas parti får hålla manifestation i Jönköping igen. Jag frågar mig, vilka stackare känner sig nu förföljda och utpekade, vad gör polisen och vad gör kyrkan? Hur är det möjligt, har vi inte lärt oss någonting? Låt oss försöka göra något gott av vitboken, säger hon.

Hans Caldaras, romsk aktivist och musiker berättade om när han fick läsa sin akt i "zigenarsektionen" på Riksarkivet.

– Jag fick veta att mitt namn var Z173. I akten var mycket överstruket med svart penna, alltså sådant som jag inte får läsa om mig själv. Men jag kunde läsa vad jag var benägen till i framtiden. Det står också att jag var plattfot och korrekt som en "östermalmspojke".

Många av de romska företrädare som Expo Idag talat med beskriver dagen när vitboken presenterades som en historisk dag. Men samtliga poängterar också att arbetet mot antiziganism inte får sluta här. Kunskapen om Sveriges historiska förtryck av romer måste spridas i skolor, i forskningen och civilsamhället, men också inom myndigheter.

– Jag vill se resultat av Vitboken. Jag kan inte tacka än för Vitboken, först vill jag se åtgärdsprogram. Man ska lära av historien och av misstag man gjort, sa Soraya Post, som ingick i vitbokens referensgrupp. Hon menade att historien inte ändrats och pekade bland annat på tvångsförflyttningarna av romer i Sollentuna.

– Vi frågar om vi ska förbjuda tiggeri: Skamligt, jag skäms! Börja prata om hur vi ska förbjuda fattigdom istället, sa Soraya Post.

Även referensgruppsmedlemmen Angelina Taikon lyfte fram att Vitboken inte bara få bli en bok som "samlar damm på bokhyllorna".

Anna-Sofia Quensel

Daniel Vergara