Krigshotet en chans för högerextrema i Ukraina | Expo.se

Annons

Krigshotet en chans för högerextrema i Ukraina

Publicerad 2022-02-22 14:44

Det högerextrema förbandet Azov mobiliserar i Ukraina inför en rysk invasion

Krigshotet är ett tillfälle för Azov-regementet att mobilisera men också att tvätta bort extremist-stämpeln.

Läget runt Ukraina har varit spänt i månader. I det ukrainska försvaret är det högerextrema regementet Azov en betydande aktör och har sedan 2014 inkorporerats i Nationalgardet och lyder under det ukrainska inrikesministeriet. Expo ringde upp Michael Colborne, journalist på den grävande internationella journalistgruppen Bellingcat, expert på Azov och högerextrema rörelser i Östeuropa.

Under måndagen erkände Ryssland och Vladimir Putin utbrytarrepublikerna Donetsk och Luhansk i östra Ukraina som självständiga stater. I samband med det beordrades ryska styrkor till regionerna i ”fredsbevarande” syfte. I medierna har det de senaste veckorna rapporterats om hur ukrainska civilister förbereder sig på att ta upp vapen mot en eventuell rysk invasion. Vad som fått mindre uppmärksamhet är att en viktig spelare i dessa förberedelser är den högerextrema rörelsen Azov.

Azovrörelsen har sitt ursprung i ett frivilligt militärt förband som bildades i början av kriget i östukrainska Donbass, 2014. Förbandet grundades av högerextrema fotbollshuliganer och aktivister under beteckningen Azovbataljonen. Många av medlemmarna hade en politisk bakgrund i den numera nedlagda organisationen Ukrainas patrioter, en rasistisk och antisemitisk organisation som ursprungligen var ett militant ungdomsförbund för det högerextrema partiet SNPU, Socialnationalistiska församlingen på svenska.

Kriget i Ukraina

Kriget i östra Ukraina har pågått sedan 2014, då rebeller i de östukrainska regionerna Donetsk och Luhansk med ryskt understöd inledde ett uppror mot den nya, västvänliga centralregeringen som kommit till makten till följd av Maidanrevolutionen i Kiev.

I krigets initiala fas mobiliserade båda konfliktparter utländska frivilliga, däribland ett stort antal högerextrema aktivister från hela Europa – ett 30-tal från Sverige.

Sedan dess har runt 14 000 människor omkommit i konflikten, och så många som två miljoner flytt från de drabbade områdena.

En haltande fredsprocess har fått konflikten att bli lågintensiv, men det förekommer regelbundna dödsfall på båda sidor, till följd av sporadiska skottväxlingar och artilleribeskjutningar.

De senaste spänningarna inleddes i samband med att Ryssland började samla stora mängder trupper och militärt materiel längs med den ukrainska gränsen, i Belarus och på Krimhalvön – som Ryssland annekterade 2014.

Senare blev Ukrainska patrioter ett eget parti, och SNPU döptes om till Frihetspartiet, Svoboda. I kölvattnet för den blodiga Maidanrevolutionen i februari 2014, där nationalistiska krafter hade medverkat aktivt, var den ukrainska staten försvagad; militären var desorganiserad och saknade stridsmoral. Frivilliga förband som Azovbataljonen blev avgörande i kampen mot ryskstödda rebeller som började att ta över områden i östra Donbassregionen under våren och sommaren. Många av nationalisterna som hade deltagit i Maidanrevolutionens gatustrider anslöt sig till dessa frivilliga förband.

Hur har Azov och andra högerextrema rörelser reagerat på det påstådda krigshotet mot Ukraina?

– Högerextrema rörelser, i synnerhet Azov, försöker att dra nytta av den nuvarande situationen. Det är egentligen inte förvånande, eftersom det är vad de gör i vilken situation som helst. Just nu erbjuder Azovrörelsen någonting de kallar för civilförsvarsutbildningar, där representanter för rörelsen genomför utbildningar på några timmar, där de lär ut avgörande färdigheter för att kunna göra motstånd vid en eventuell markinvasion. Det vill säga vapenhantering, hur man tar skydd, fältsjukvård och liknande.

– Detta har de under de senaste veckorna marknadsfört starkt i sina sociala medier. De har delat många inlägg med bilder på dessa utbildningar, exempelvis i Kiev, där det var flera hundra deltagare, men även i en rad andra städer, som Odessa, Mariupol, med flera. De försöker att framställa sig själva som den främsta aktören, vad gäller att försvara landet i händelse av de mest apokalyptiska möjliga scenarion, alltså en fullskalig rysk invasion. Samtidigt är det ett tillfälle för dem att presentera sig själva som allt annat än extremistiska, i stället som folk med de nödvändiga kunskaperna och erfarenheterna att försvara landet. Det är något som många vanliga ukrainare, förståeligt nog under nuvarande hot, kan se med välvilja på.

Vad är det för människor som deltar i dessa utbildningar?

– Tittar man på bilderna och videorna på de utbildningar som publicerats, ser man att det inte enbart är inbitna högerextremister som skjuter vapen i skogen. Visserligen finns det en del unga som verkar ha en bakgrund i de rörelserna, men det är även vanliga medborgare, kvinnor, män, unga, äldre. Deltagare känner säkert till Azov-regementet, men är antingen ovetande vad gäller dess högerextrema karaktär, eller bryr sig inte om den, eftersom deras främsta prioritet är att försvara landet. Därför tror jag att det som Azov gör just nu är smart. Att framställa sig själva som – inom dagens Ukraina – normala aktörer, som bara har landets bästa i åtanke, säger Michael Colborne, Bellingcat.

Michael Colborne, journalist på Bellingcat och expert på Azov och högerextrema rörelser i Östeuropa
Michael Colborne är journalist på Bellingcat och expert på Azov och högerextrema rörelser i Östeuropa. Foto: Roman Shalamov/DII

Azovbataljonen blev i slutet av 2014 omstrukturerat till ett specialregemente och officiellt integrerat i Nationalgardet, som i sin tur är underställd landets inrikesministerium. Regementet har sin bas i sydöstukrainska Mariupol och använder varghaken, som historiskt bland annat använts av SS, som symbol.

Runt Azovregementet har det sedan 2014 vuxit fram en bred rörelse, bestående av ett politiskt parti (Nationalkåren), ett medborgargarde (Centuria, tidigare Nationalmilisen), ett bokförlag (Orientir), kampsportklubbar, sociala center, ungdomsverksamhet med mera.

Hur central är Azov i det här fenomenet med beredskapsträningar? Finns det konkurrerande högerextrema grupperingar som bedriver liknande verksamhet? Och till vilken utsträckning speglar det situationen för den ukrainska högerextrema miljön i allmänhet?

– Det finns några mindre grupperingar som bedriver liknande verksamhet på sina håll. Enligt en färsk rapport från Al Jazeera, till exempel, så ordnade den nynazistiska gruppen Freikorps en träning med runt 60 deltagare i Charkiv, där de har sitt fäste. Men jag skulle inte säga att den högerextrema miljön präglas av särskilt mycket konkurrens. Dessa grupperingar har kopplingar och är sammanflätade med varandra. Azovrörelsen är i princip en stor paraplyorganisation, som inbegriper merparten av Ukrainas högerextrema.

I parlamentsvalet 2019 samlade ett enat nationalistisk block, där Azovpartiet Nationalkåren ingick, endast runt 2,3 procent av rösterna. Samtidigt har Azov haft allierade i mäktiga statliga positioner. Till exempel anses Arsen Avakov, som var inrikesminister i många år fram tills hans avgång i somras, varit en vän av Azov. Ett annat exempel är Vadim Trojan, ett före detta befäl i Azovregementet, som var biträdande chef för den nationella polismyndigheten fram till hans avgång i november.

Kan vi vänta oss att högerextrema frivilliga kommer att spela en större roll inom den här rörelsen igen, så som det var när kriget i Donbass först bröt ut 2014?

– Jag tror inte det. Närvaron av utländska nazister bland dessa grupper har inneburit väldigt dålig PR för dem. Det har varit mycket skriverier om högerextrema frivilliga bland dessa förband, och även om jag ser det som en löjlig överdrift, så har ju Azov tidvis beskrivits som närmast ett slags nazistiskt IS. I dag tror jag inte att några av de högerextrema grupperingarna eller förbanden skulle släppa in utländska sympatisörer.

– Azov gör det tydligt i sina sociala medier. När folk frågar om man måste vara ukrainsk medborgare för att kunna gå med, så svarar de tydligt ja. Är det möjligt att det ändå finns en och annan utlänning bland dem? Kanske. Men till skillnad från hur det var 2014, då båda sidor av kriget mobiliserade högerextrema frivilliga internationellt, så ser jag inte denna typ av prat nu. Den ukrainska högerextrema miljön efterlyser inte aktivt utländskt stöd i nuläget.

– Om ett gäng amerikanska, tyska eller svenska nazister trots allt skulle dyka upp i Kiev och försöka ansluta sig till ett högerextremt förband som Azovregementet, så tror jag att de skulle bli tillsagda att dra åt helvete. Även om man bortser från den dåliga PR:n det riskerar, så är det rent juridiskt inte längre tillåtet för Azovregementet att ha några utländska medborgare i sina led. Inom den reguljära armen är det tillåtet, och det finns några icke-högerextrema förband bestående av utländska frivilliga, såsom Georgiska Nationella Legionen, men det handlar inte om något större antal. Såvida det inte blir en total eskalation, som leder till laglösa förhållanden, så ser inte jag utländska frivilliga, allra minst högerextrema, som någon större faktor i denna konflikt framöver.

Azovrörelsen

Azovrörelsen har sitt ursprung i regementet med samma namn, som grundades av högerextrema frivilliga för att bekämpa ryskstödda rebeller när kriget i Donbass bröt ut 2014. Azovregementet är i dag del av det ukrainska nationalgardet, underställd landets inrikesministerium. De har sin bas i sydöstukrainska Mariupol.

Azovrörelsens ledare är Andrij Biletskij, som tidigare förklarat att Ukrainas historiska uppdrag är att ”leda jordens vita folk i ett sista korståg mot dem av semiterna ledda undermänniskorna”. I dag är Azovs officiella retorik mindre extrem, men speglar en auktoritär, etnonationalistisk världsbild. Samtidigt finns stor överlappning mellan rörelsen och öppet nazistiska strömningar, såsom Wotanjugend, som dyrkar Hitler och har applåderat nutida nazistiska terrordåd som det i Christchurch och på Utöya.

Biletskij, samt ett flertal andra ledande figurer i Azov, har varit misstänkta eller dömda för grova våldsbrott, inklusive mord.

President Zelenskij har haft en mycket lugnare inställning vad gäller det eventuella hotet från Ryssland än vad USA har haft. Finns det en skillnad i retoriken gällande krigshotet mellan Ukrainas högerextrema rörelser och landets ledning?

– Inte egentligen. Jag tycker det är intressant att stämningen hos ledande figurer inom rörelsen inte skilt sig nämnvärt från den som funnits i den ukrainska mainstreampolitiken. Det är inte så att de säger: ”En storskalig rysk invasion kommer bli av till hundra procent”. De uppmanar folk att behålla lugnet, men förbereda sig. Mottot för PR-kampanjen som Azov bedrivit i sin typiska, mycket professionella stil, runt de här utbildningarna har varit just ”Få inte panik – förbered er!”. Det de säger är inte att Zelenskij är en idiot, förrädare, eller rysk agent, som inte kan eller vill se att en invasion skulle vara förestående. Utan snarare bara att staten inte är tillräckligt förberedd för den värsta tänkbara eventualiteten, varför de är tvungna att ställa upp. Vilket är exakt vad de sagt sedan länge: Att de är en stark, icke-extrem rörelse, som ställer upp när landets inkompetenta politiker inte klarar av det. De säger snarare: ”Zelenskij är inte tuff nog, men vi är det”.

Är ditt intryck att de ukrainska högerextrema grupperna som nu ordnar beredskapsövningar lyckas dra nytta av det nuvarande läget?

– Jag tror att det är för tidigt att säga, eftersom vi ännu inte vet med säkerhet hur det här kommer sluta. Även när de försöker dra nytta av olika situationer, är det långt ifrån säkert att de lyckas. När pandemin bröt ut så presenterade de sig med hjälp av sin frivilligkår som en god patriotisk kraft, som ställer upp, när staten inte kunde. Men hela det projektet lades ner efter ganska kort tid, det verkade inte ge utdelning, trots att de lade relativt mycket energi på det hela.

– Det finns ingen garanti att beredskapsverksamheten de bedriver nu kommer att leverera större politiskt kapital. Den viktigaste faktorn är nog vad Putin väljer att göra. Sedan är frågan vad de högerextremas roll blir i det som händer. Om det exempelvis skulle bli nya strider i Donbass, blir det då i området Mariupol där Azov-regementet har sin bas? Om det blir nya slag där Azov-regementet deltar, visar sig försvara landet, gör uppoffringar och tar hem segrar skulle det säkert stärka deras roll i samhället.

– Azovrörelsen som den är i dag finns endast tack vare kriget. Det är det som skapat dess styrka och makt. Om det eskalerar på nytt, så skulle det innebära en möjlighet för dem att födas på nytt, hur klyschigt det än låter. En eventuell upptrappning av kriget skulle kunna vara den bästa tänkbara möjligheten för Azov på länge. Men betoningen här ligger väldigt mycket på ”skulle kunna”.

Michael Colborne är aktuell med boken From the Fires of War: Ukraine’s Azov Movement and the Global Far Right.


Vill du att fler ska kunna läsa artiklar som den här?
Hjälp oss att fortsätta granska och sprida våra artiklar utan betalväggar.
Stå upp för demokratin. Bli månadsgivare

 

Annons

I spåren av corona

Är pandemin ett hot mot demokratin? Hur har året med corona påverkat den svenska och internationella extremhögern?  Läs alla artiklar relaterade till corona-pandemin här.

Annons