Alternativ för Tyskland (AFD)
Uppdaterad: 2025-05-16, 15:05
Publicerad: 2025-01-23, 09:54
Alternativ för Tyskland har sedan grundandet 2013 blivit en etablerad kraft inom den tyska politiken. Partiets politiska inriktning, de interna striderna och skandalerna har samtidigt avlöst varandra.
Tyskland var länge unika i europeisk politik i och med att dess högsta politiska organ länge stod utan såväl högerpopulistisk som högerextrem representation. Det har Alternativ för Tyskland, AFD, förändrat. Partiet har på kort tid vuxit till en maktfaktor i tysk politik och vunnit ett allt större stöd bland väljarna.
ADF grundades officiellt den 6 februari 2013, men historien om partiet började redan året innan. Då samlades affärsledare, ekonomer, journalister och akademiker runt ett initiativ som syftade till att skapa opinion mot den förda EU-politiken. De var kritiska till unionens och dåvarande förbundskansler Angela Merkels ekonomiska stöd till de då krisande euroländerna, framför allt Grekland.
Ur det initiativet växte det EU-skeptiska och euro-negativa AFD fram. Namnet var ett svar på att Merkel hävdat att det inte fanns några alternativ till den förda politiken. Men att vinna något större folkligt stöd på bara en EU-negativ linje var inte möjligt. I förbundsdagsvalet hösten 2013 lyckades inte partiet samla tillräckligt med röster för att nå femprocentsspärren.
EU-valet 2014 gick bättre. AFD fick runt sju procent och sju mandat i EU-parlamentet. Redan då var stödet för partiet som störst i delstater som tidigare var en del av Östtyskland – ett sakförhållande som fortfarande gäller.
Partiet har sedan grundandet genomfört flera partiledarbyten. I dag leds AFD av duon Tino Chrupalla och Alice Weidel.

Invandringsfrågan dominerar
Partiet är ekonomiskt liberalt, men var tidigt konservativt när det kommer till frågor om lag och ordning, familj och sexualitet. Bernd Lucke, medgrundaren och första ordföranden för partiet, framställde till exempel kärnfamiljen som hotad. Andra partirepresentanter varande för ”böglobbyn”.
Partiet motsätter sig även till exempel aborträtt, förnekar klimatförändringar och intog under covidpandemin en ”coronaskeptisk” roll.
Men initialt kan inte AFD beskrivas som högerpolitiskt och än mindre högerextremt. Under 2014 och den efterföljande tiden genomgår emellertid AFD en politisk metamorfos. Invandringsmotstånd och framför allt islamofobin ersätter allt mer EU-frågan. Och sedan Lucke ersattes som partiordförande i mitten av 2015 har den radikaliseringsprocessen bara fortsatt. En process som gick hand i hand med den så kallade flyktingkrisen.
Under den här tiden knyts band till antimuslimska aktörer, som Pegidarörelsen – relationer som består än i dag. AFD:s allt mer extrema syn på islam och invandring har sedan dess mötts av kritik och avståndstagande från övriga etablerade partier. Även AFD:s relation till Ryssland och Putin har ifrågasatts, liksom kopplingar till Kina. Men partiets alltmer nationalistiska och främlingsfientliga riktning har stått fast.
Nazismkopplingar och skandaler
I takt med att partiet grävt sig allt längre ned i den högerextrema myllan har också skandalerna poppat upp. En av partiets mest omskrivna och skandalomsusade politiker är Björn Höcke, toppnamn i delstaten Thüringen. Han har anklagats för spridande av högerextremism och användande av nazistisk retorik, som när han 2017 kallade Förintelsemonumentet i Berlin för är en skam.
Höcke är inte den enda AFD-politikern som orsakat skandal för uttalanden kopplat till nazismen. Det har handlat om uttalanden om att tyskarna borde vara lika stolta över sina soldater från första som andra världskriget till andra som försökt ta bort tabut att använda begrepp som nazisterna brukade för att motivera sin raspolitik – som völkisch-begreppet.
Det har också förekommit att företrädare för AFD haft nära kontakter med nazistiska grupper. En av de mer uppmärksammade skandalerna kring partiet var ett journalistiskt avslöjande om att ett drygt 20-tal personer i november 2023 samlades på ett hotell nära Potsdam. Med på mötet var ledande företrädare för AFD. De var där för att träffa nynazistiska influencers och rika affärsmän.
På mötet ska det bland annat ha diskuterats att AFD var villigt att bidra ekonomiskt till skapandet av en plattform med högerextrema influencers, i syfte att hjälpa partiet att nå ut till ungdomar inför valet till Europaparlamentet 2024.

Även EU-valskampanjen 2024 kantades av en rad skandaler. Det avslöjades bland annat att en assistent till partiets toppkandidat Maximilian Krah gripits misstänkt för att ha spionerat åt Kina. Krah själv misstänktes för att ha tagit mutor från Kina och Ryssland.
Kort efter att spionskandalen briserade sa Krah i ett uttalande att han vägrar kalla ”alla som burit SS-uniform som automatiskt kriminella”, något som väckt ilska hos några av AFD:s samarbetspartier i Europa. Efter uttalandet uteslöts AFD ur den högerextrema partigruppen Identitet och Demokrati (ID) i Europaparlamentet.
Utspelen och avslöjandena har orsakat såväl rubriker som högljudd kritik. Det har även hållits omfattande demonstrationer mot partiet. Skandalarena påverkade tillfälligt stödet för partiet, men de tillfälliga tillbakagångarna för partiet har inte varit bestående.
Der Flügel - Interna strider
Samtidigt som AFD på många sätt varit en framgångssaga, så har det också varit en berättelse om interna konflikter som avlöst varandra – ända sedan Bernd Lucke tvingades bort från sin post fram tills i dag. Oftast har stridslinjen stått mellan en mer moderat falang och en konservativ och radikal falang – än så länge har den senare oftast stått som segrare.
Samtidigt finns det exempel på när partiledningen har agerat mot sina egna. Men oftast verkar det mest vara ett spel för galleriet. Ett exempel på det är när partiledningen 2020, på riksnivå, tog att beslut att Der Flügel, Flygeln, det vill säga kretsen kring Björn Höcke, skulle läggas ned.
Utspelet kom efter att den tyska säkerhetstjänsten BFV meddelat att den övervakar delar av AFD. Övervakningen motiverades bland annat av att Der Flügel och AFD:s ungdomsförbund motarbetar den tyska konstitutionen och därmed utgör ett demokratiproblem. BFV lyfter även fram kontakter med andra högerextremister, rasism och antisemitism i sin rapport.
2023 meddelade säkerhetstjänsten att de betraktar ungdomsförbundet som extremistiskt, vilket innebär ökade befogenheter att bevaka organisationen. 2021 klassades även moderpartiet AFD som ”misstänkt” extremistiskt, ett beslut som senare underkändes i en administrativ domstol i Köln.
Samtidigt har uppmärksamheten från säkerhetstjänsten inte föranlett några uteslutningar eller andra repressalier mot de utpekade partiföreträdarna.
I maj 2025 meddelade den tyska säkerhetstjänsten BFV att den återigen har extremistklassat hela partiet AFD. Det innebär att partiet betraktas som ett hot mot demokratin och kan övervakas med utökade befogenheter, såsom avlyssning.
Extremismklassningen pausades dock tillfälligt kort efter beskedet eftersom AFD överklagade beslutet. I väntan på rättslig prövning är partiet alltså inte extremistklassat av säkerhetstjänsten.

Upp och nedgångar i valen
AFD har sedan grundandet haft såväl med- som motgångar när det kommer till väljarstöd.
I förbundsvalet (val till nationella parlamentet) 2013 fick AFD 4,7 procent av väljarstödet, vilket var den största valframgången för ett nytt parti sedan 50-talet. Framgången till trots fick de inte några stolar i parlamentet. I 2017 års val lyckades dock partiet sig in i förbundsdagen. Med ett stöd 12,6 procent vann partiet 94 mandat. Valet 2021 var dock ett bakslag och partiet backade med två procentenheter.
EU-frågan har sedan start varit central för partiet. Redan i EU-valet 2014 lyckades AFD samla ett stöd på 7,1 procent och kom in med sju ledamöter. Valet därpå, 2019, ökades stödet till 11 procent och i valet 2024 gick partiet fram ytterligare med ett stöd på närmare 16 procent.
Samma år som AFD första gången kandiderade i EU-valet, 2014, var det även flera lokalval där AFD gick framåt och lyckades ta flera platser. I delstatsvalen i Sachsen, Brandenburg och Thüringen lyckades partiet få runt eller över tio procent av stödet – delstater där partiet fortsatt har rönt framgångar. I valet 2024 blev AFD största parti i Thüringen och gick samtidigt kraftigt framåt i Sachsen.
Inför parlamentsvalet 2025 väckte techmiljardären Elon Musk uppmärksamhet när han på sin plattform X anordnade ett samtal med AFD:s partiledare Alice Weidel. Under samtalet sa Musk att han stödjer AFD och uppmanar tyskar att rösta på partiet i valet.
