Du läser just nu gratis innehåll

Ditt stöd hjälper oss bekämpa rasism och främja demokrati genom granskning och kunskapsspridning.

På bara ett drygt decennium har Sverigedemokraterna gått från isolering till att bli en central aktör i svensk politik. Expo guidar: från SD:s riksdagsinträde till i dag.

2010–2014: Från isolerat till maktfaktor

När Sverigedemokraterna passerade fyraprocentsspärren i valet 2010 och tog plats i riksdagen med 5,7 procent var det första gången ett parti med rötter i den svenska extremhögern fick parlamentariskt genomslag. Samtliga etablerade partier markerade tydligt avstånd.

Statsminister Fredrik Reinfeldt (M) var tydlig:

– Vi kommer inte att samarbeta med Sverigedemokraterna.

De borgerliga partierna valde i stället att söka stöd över blockgränsen för att undvika beroende av SD. Perioden präglades av en formell “cordon sanitaire”, det vill säga ett försök att genom partisamarbeten utestänga SD från parlamentariskt inflytande.

Jimmie Åkesson och SD möttes av iskyla från övriga partier när SD kom in i riksdagen 2010. Foto: Arkivbild/Expo

Men efter valet 2014 hamnade Stefan Löfvens nya S/MP-regering i minoritet. När SD valde att rösta på Alliansens budget i stället för regeringens så föll regeringens förslag.

Regeringen Löfvens budgetnederlag utlöste en regeringskris som hotade att leda till extraval. Lösningen blev den så kallade Decemberöverenskommelsen (DÖ) – en uppgörelse mellan S/MP-regeringen och Alliansen som skulle garantera att minoritetsregeringar fick igenom sina budgetar. Syftet var återigen att minska SD:s inflytande.

2012 avslöjade Expressen den så kallade järnrörsskandalen. En film från 2010 visade hur de två dåvarande SD-topparna Kent Ekeroth och Erik Almqvist beväpnade sig med järnrör och använde rasistiskt och misogynt språk efter en blöt utekväll i Stockholm där även den dåvarande SD-toppen Christian Westling deltog.

2015–2018: SD börjar vinna mark

Men Decemberöverenskommelsen höll bara i knappt ett år. På Kristdemokraternas riksting 2015 beslutade en majoritet för att lämna uppgörelsen och därmed föll hela konstruktionen. Strax därefter började Allianspartierna agera mer självständigt gentemot regeringen, och den tidigare enigheten om att hålla SD borta försvagades.

Under samma period präglades svensk politik av den så kallade flyktingkrisen. S/MP-regeringen införde tillfälliga gränskontroller och åtstramningar i migrationspolitiken.

Samtidigt fick SD vind i seglen. Partiet lyckades mobilisera i frågan om flyktingmottagande och profilerade sig som det parti i riksdagen som förespråkade stoppad invandring.

Valet 2018 resulterade i ett låst parlamentariskt läge. SD blev tredje största parti med 17,5 procent vilket innebar att ingen sida kunde bilda majoritet utan SD:s aktiva stöd.

Moderatledaren Ulf Kristersson prövades som statsminister men röstades ned i kammaren eftersom Centerpartiet och Liberalerna vägrade släppa fram en regering som var beroende av SD.

Till slut löstes krisen i januari 2019 genom Januariavtalet – en uppgörelse mellan Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Centerpartiet och Liberalerna. Stefan Löfven kunde fortsätta regera, men uppgörelsen splittrade Allianssamarbetet för gott och fördjupade borgerlighetens kris.

Samtidigt började Moderaterna och Kristdemokraterna samarbeta med SD på lokal nivå. I Staffanstorp, Hörby och Sölvesborg slöts exempelvis en uppgörelse där SD fick inflytande över kommunstyret och vid årsskiftet 2018/2019 tog Moderaterna, KD och SD tillsammans makten i Svalöv med passivt stöd från Liberalerna.

Kent Ekeroth var riksdagsledamot för SD när han 2016 slog en man i ansiktet i en krogkö, något som fick stor uppmärksamhet när det avslöjandes. Foto: Patrik Hermansson/Arkivbild/Expo

En av dessa års mest uppmärksammade SD-skandaler utspelade sig 2016 när Kent Ekeroth, som då satt i riksdagen för SD, åtalades i ett uppmärksammat krogbråk. På en övervakningsfilm syntes hur Ekeroth slår man i ansiktet i kön till nattklubben Solidaritet i Stockholm efter att han själv nekats inträde. Ekeroth dömdes först i tingsrätten för ringa misshandel men friades senare i hovrätten.

2019–2021: Högern öppnar dörren

2019 markerade Kristdemokraterna ett tydligt skifte. Partiledaren Ebba Busch meddelade att partiet var redo att samtala med SD i riksdagen:

– Vi måste kunna prata med alla partier som har väljarstöd, även Sverigedemokraterna.

Samma sommar, under Almedalsveckan, väckte den så kallade ”köttbullelunchen” mellan Busch och Åkesson uppmärksamhet. Ett informellt möte som i praktiken blev en symbol för att KD närmade sig SD och som i efterhand har beskrivits som en viktig vändpunkt för den svenska högerns förhållande till SD.

Lyssna på Studio Expo:

Året därpå, 2020, följde Moderaterna efter. Ulf Kristersson förklarade att M var berett att förhandla med SD om budgeten vilket ritade om den politiska kartan i Sverige eftersom M fram till dess hade stängt dörren för alla former av samarbete med SD.

Men 2021 tog även Liberalerna steget. Efter hårda interna strider beslutade partiets partiråd att öppna för ett borgerligt samarbete där SD ingick.

Beslutet öppnade för den regering som sedan tog makten 2022 där M, KD och L ingår med SD som stödparti utanför regeringen. Det var också första gången tre traditionellt borgerliga partier förklarat sig beredda att samarbeta med SD.

2020 avslöjade Aftonbladet att SD:s riksdagsledamot Stefan Jakobsson låtit riksdagen betala privata resor och evenemang. Han dömdes senare för ett 40-tal fall av bedrägeri.

2022: Tidöavtalet och SD:s ”paradigmskifte”

Valet 2022 blev historiskt för SD. Med 20,5 procent blev partiet näst störst i riksdagen efter Socialdemokraterna. Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna kunde inte bilda regering utan SD:s stöd. Resultatet blev Tidöavtalet – ett omfattande samarbetsavtal mellan de fyra partierna där SD:s politik dominerar på flera områden.

När Ulf Kristersson valdes till statsminister i oktober 2022 skedde det med minsta möjliga marginal: 176 röster mot 173. SD:s mandat var avgörande för att regeringen över huvud taget skulle kunna bildas vilket innebar att SD för första gången blev ett formellt samarbetsparti till en svensk regering.

Samtidigt skapades också ett samordningskansli på Statsrådsberedningen där tjänstemän från samtliga Tidöpartier, inklusive SD, arbetar för att innehållet i Tidöavtalet genomförs.

Under SD:s valkonferens 2022 såg SD en verklig chans att få vara med och styra Sverige. Foto: Expo

Kort därefter började Tidöavtalets politik att omsättas i praktiken – bland annat på områden som migration, kriminalitet, energi och skola, med förslag om visitationszoner, skärpta straff och ett hårdare regelverk för asylsökande.

Samma höst rapporterades om SD-profilen Rebecka Fallenkvist. Fallenkvist, då ledamot i Region Stockholm och profil i SD:s mediekanal Riks, utbrast ”helg seger” i en direktsänd valvaka i den högerextrema kanalen Exakt24 vilket tolkades som en referens till det nazistiska slagordet ”hell seger”.

Kort senare beskrev Fallenkvist Anne Frank som ”sedeslös” och ”kåtheten själv” i ett Instagraminlägg vilket ledde till att hon omplacerades till en tjänst vid SD:s riksdagskansli.

Under 2023 och 2024 omsattes regeringens och SD:s politik i allt snabbare takt i praktiken.

Tidöregeringen lanserade vad de själva kallade ett ”paradigmskifte” i migrationspolitiken. Paketet innebar bland annat skärpta asylregler, minskade möjligheter till anhöriginvandring och hårdare krav för medborgarskap.

Ulf Kristersson beskrev omläggningen som ett av de största skiftena i modern svensk politik. Kritiker menade samtidigt att reformerna var svåra att genomföra fullt ut och att de riskerade att bryta mot internationella åtaganden och försvaga rättssäkerheten – kritik som inte stoppat reformerna.

I november 2024 uppdaterades Tidöavtalet och nya skärpningar infördes och diskussioner om att ge SD ministerposter vid en borgerlig valvinst 2026 tog fart efter att L:s partiledare Simona Mohamsson i en intervju med DN sade att hon ändrat sin syn på partiet.

2024 avslöjade TV4:s Kalla fakta SD:s trollfabrik. TV4:s reporter visade genom att wallraffa hur anonyma konton i sociala medier användes för att sprida SD-vänligt innehåll och manipulera den offentliga debatten i en invandringskritisk riktning samt att sprida vit makt-innehåll och en negativ bild av andra Tidöpartier och politiska motståndare.