Redan på 1980-talet användes uttrycket ”svenskfientlighet” av kampanjorganisationen Bevara Sverige Svenskt (BSS). Länge var det ett begrepp som endast spreds av aktörer inom den högerextrema miljön. Men successivt har idéerna fått större fäste i den allmänna optionen, vilket lett till en ökad normalisering av målet att framställa minoriteter som hotfulla och hatiska och majoritetsbefolkningen som utsatt.

Expo förklarar idéerna bakom begreppet och guidar genom dess historia inom såväl Sverigedemokraterna, SD, som den nazistiska rörelsen.

2001: SD-kampanjen ”Stoppa rasismen”

År 2001 gick Skolverket och Brottsförebyggande rådet, Brå, ut med en uppmaning till gymnasier att upplysa sina elever om rasism. Även det socialdemokratiska ungdomsförbundet SSU lanserade vid den tiden en antirasistisk kampanj.

Som ett svar presenterade SD och dess ungdomsförbund kampanjen ”Stoppa rasismen”, där den enda formen av rasism som erkänns är ”det främlingsförakt som riktas mot den inhemska befolkningen”.

På kampanjens hemsida beskrevs antirasistiska manifestationer eller kampanjer som en metod för att gömma undan ”svenskföraktet”, som påstods vara det verkligt allvarliga hatet.

Under samma år kom temat på tal i SD-Kuriren ett flertal gånger. Bland annat skev en partiföreträdare att andra inte tar upp ämnet om ”öppen rasism mot svenskar”.

Sverigedemokraternas ungdomsförbund demonstrerar 2011 i Göteborg.
Läs även

De verkliga antirasisterna

Expo har tittat närmare på en del av partiets identitet som ofta glömts bort – den antirasistiska. • Lyssna eller långläs!

2008: Åkessons uttalar sig

Efter en uppmärksammad misshandel i Södertälje, där en kvinna i samband med attacken blir kallad ”svennehora”, skickade Jimmie Åkesson ut ett pressmeddelande där han uppmanade till ”krafttag mot svenskfientligheten”.

Han framförde bland annat att inga antirasistiska projekt ska få bedrivas om de inte också tar upp ”svenskfientlighet” och att lagen om hets mot folkgrupp måste ändras ”så att även svenskar kan få skydd”.

SD:s ungdomsförbund lanserar i samma veva en kampanj mot en ”svenskfientlighet” som de menar eldas på av ”etablissemanget” genom svensk lagstiftning, skolväsendet och arbetslivet. Demonstrationer och torgmöten arrangeras på temat.

Läs även

Expo guidar: Vad säger hets-lagen?

En ifrågasatt lag – inte minst från extremhögern.

2012-2020: Frågan lyfts i riksdagen

Efter SD:s inträde i riksdagen 2010 har ”svenskfientligheten” varit på tapeten flera gånger. I oktober 2012 lämnar SD-ledamöterna Mattias Karlsson och Erik Almqvist in en motion med rubriceringen ”Intensifierat arbete mot svenskfientlighet”.

En annan riksdagsledamot, Tobias Andersson, startade 2020 ett riksdagsnätverk i syfte att ”motverka svenskfientlighet i samhället”. Här används begreppet med en annan infallsvinkel och blir synonymt med ett förakt mot Sveriges kulturarv och mot nationen:

”Det har under en längre tid funnits svenskfientliga tendenser i samhället vilket sannolikt underbyggts av etablissemangets försök att förringa, förlöjliga och förneka svensk historia, tradition och kultur.”

Läs även

”Svenskfientlighetens” olika betydelser

Analys: Annika Hamrud. I morgon lördag står begreppet ”Svenskfientlighet” i centrum när högerextremister demonstrerar framför Riksdagshuset på Helgeandsholmen. Men vad betyder det egentligen?

2023-2025: Fortsatt debatt

2023 lämnar SD:s riksdagsledamot Pontus Andersson in en skriftlig fråga till justitieministern om ”hatbrott mot svenskar”. Fenomenet beskrivs som ”utbrett” och det jämförelsevis låga antalet anmälda fall av hatbrott där motivet var riktat mot ”svensk nationalitet”, 30 st under 2020, förklaras bero på ett ”enormt mörkertal”.

Vidare skrev tre sverigedemokrater från Göteborg i september i år en debattartikel i Göteborgs-Posten på temat, med rubriken ”Svenskfientlighet måste tas på lika stort allvar som all annan rasism”.

Den nazistiska propagandan

Även inom den nazistiska miljön har begreppet haft en betydande roll i propagandan. Till exempel demonstrerade nazister och andra högerextremister årligen i en protest mot ”svenskhatet” och det ”svenskfientliga våldet” –  efter att en 17-åring mördats i Salem söder om Stockholm år 2000. Samlingen kom att gå under namnet Salemmarschen och ”svenskfientligheten” var ett återkommande tema i såväl propagandan som i talen.

Studio Expo

Den så kallade svenskfientligheten

Nytt uppdrag till BRÅ firas som en seger inom extremhögern.

Efter 2011, när Salemmarschen inte längre arrangerades, genomfördes istället demonstrationer i centrala Stockholm under parollen ”Stoppa svenskfientligheten”.

Även om Salemmarschen lagts ned så lever begreppet kvar inom naziströrelsen. Nordiska motståndsrörelsen har till exempel upprepade gånger talat om svenskfientlighet.

Vad menas med svenskfientlighet?

Begreppet kan betyda två saker: antingen en upplevd rasism mot svenska majoritetsbefolkningen eller ”etablissemangets” hat och svek mot Sveriges kulturarv. Till exempel kritiserade en framträdande SD-politiker ”den svenskfientliga regeringen” redan 1995.

Trots att ytterhögern ytterst sällan bryr sig om rasism, så anses samtidigt ”omvänd rasism” vara en brännande fråga. Genom att ompaketera begreppet rasism och omstöpa vilka som är att betrakta som offren så undergrävs minoriteternas faktiska utsatthet.

Däremot finns konkreta exempel på fall där personer ur majoritetsbefolkningen utsatts för hatbrott och där motivet är kopplat etnicitet. Problemet är dock enligt den data som finns marginellt. BRÅ skrev till exempel i sin hatbrottsrapport från 2018:

”I den absoluta majoriteten (97 procent) av de identifierade främlingsfientliga/rasistiska anmälningarna 2018 riktade sig brottet mot minoritetsgrupper i samhället. Totalt tre procent av anmälningarna riktade sig mot majoritetsgruppen, det vill säga mot personer med svensk bakgrund, eller personer som uppfattades representera majoritetsgruppen.”

Frida Dunell
Ämnen i artikeln
Bevara Sverige svenskt (BSS)Expo guidarNordiska motståndsrörelsen (NMR)SalemmarschenSverigedemokraterna (SD)