Anti-antifa – Extremhögerns fiendelistor

Högerextrema och rasistiska aktörers kartläggning av personer de uppfattar som politiska motståndare har en lång historia. Redan på 1800-talet var det en prioriterad del av Ku Klux Klans verksamhet och nazismen och fascismen gjorde det under sin statsbärande period under 1930- och 40-talet till en central del av statsapparatens uppdrag.

Även de svenska nazisterna har en lång historia av att bedriva kartläggningsverksamhet. Under krigsåren förberedde sig svenska nazister inför det kommande nazistiska maktövertagandet som man hoppades på genom att upprätta listor över bland annat judar som skulle interneras eller deporteras. Nazisterna tog som bekant aldrig makten i Sverige, men det innebar inte att verksamheten upphörde.

Fiendelistor över antifascister

Efterkrigsnazisterna har fortsatt varit besatta av att kartlägga sina motståndare, ofta under benämningen anti-antifa, alltså ett avståndstagande mot antifascister. Även om det låter specifikt och inkluderar den autonoma antifascistiska rörelsen, så är kartläggningsverksamheten betydligt bredare.

Judar, romer, muslimer, hbtqi+-personer, politiker, journalister, personer aktiva inom civilsamhället och folkbildningsverksamheten och andra som utmanar den högerextrema idén om ett ”rasrent” samhälle genom sin blotta existens eller genom sitt humanistiska engagemang riskerar hamna på ”fiendelistan” som ”rasförrädare”.

Delar av den här verksamheten har skett i det dolda, men andra delar har varit offentlig och haft som mål att peka ut enskilda och om möjligt skrämma till tystnad. 

Anti-AFA grundas

I stort sett alla nazistiska grupperingar har i någon form sysslat med att kartlägga och registrera individer som de anser utgör ett hot mot deras politiska mål. På 1970-talet höll sig till exempel Nordiska rikspartiet med sådan verksamhet under det interna namnet ”underrättelsetjänst-säkerhetstjänst”.

Under 1990-talet var det kring vit makt-tidningen Storms nätverk och terrorgruppen Vitt ariskt motstånd, VAM, som det byggdes kartläggningsstrukturer. I tidningen Storm hängdes 1993 antirasister, journalister och poliser ut – något redaktören senare dömdes för.

1994 formaliserades verksamheten kring projektet Anti-AFA. De involverade gjorde vad de kunde för att hålla verksamheten hemlig och inspirationen hämtades från tyska Anti-antifa. Såväl fackföreningsmannen Björn Söderberg, som mördades 1999 och det journalistpar som ägde bilen som samma år sprängdes i Nacka återfanns i Anti-AFA:s register.

Läs även

1999 – Året nazisterna gick från ord till handling

I år är det 25 år sedan Sverige skakades av en rad grova nazistiska våldsdåd.

Ett annat exempel från samma tid är Werwolf. Det var ett samarbete mellan brittiska Combat 18:s Redwatch-projekt och nazister i Göteborg. Inom ramen för Werwolf uppmanades det till terroraktioner och det föreslogs konkreta måltavlor.

Kartläggning under 2000-talet

2003 införs terrorbrott i brottsbalken. Två år senare är det en nazistcell som blir den första som prövas under lagen. Cellen hade upprättat ett dokument med planer på attacker och utpekade mål. Enligt deras egen manual var målet bland annat att genomföra omfattande mord för att driva på ett krig mellan deras egen rörelse och resten av samhället. De friades för terrorbrott, men alla utom en dömdes till fängelse.

När en av de dömda nazisterna för mordet på Björn Söderberg släpps ur fängelset 2007 kunde tidningen Arbetaren en tid senare visa att han återupptagit verksamheten med att systematiskt kartlägga meningsmotståndare.

I början av 2020 flyttade kartläggningsverksamheten ut på nätet när aktivister från Nordiska motståndsrörelsen startade sajten Avmaskerat. På sajten samsas äldre uppgifter, som tagits fram av högerextrema föregångare, med nya kartläggningar. Det rör sig om uthängningar av politiska motståndare, antifascister och personer de kategoriserar som ”våldsvänster”. De omskrivna personerna hängs ut med namn, bild, detaljerade hemadresser och andra personuppgifter som till exempel rättshandlingar.

Ökat fokus på offentliga uthängningar

Avmaskerat kom att samarbeta med ett annat högerextremt projekt som kallades Vänsterkollen och som 2021 påbörjade sin utåtriktade verksamhet. Även Vänsterkollens verksamhet bestod av att hänga ut och kartlägga meningsmotståndare med publiceringar av personuppgifter. Deras publiceringar inkluderar oftast bilder, personnummer, hemadresser, kontaktuppgifter till närstående och arbetsgivare. De uppmanar också sina följare att använda uppgifterna för att trakassera dessa ”meningsmotståndare”.

Både Avmaskerats och Vänsterkollens insamlade material och hemsidor plockades bort från nätet, men delas i dag vidare under namnet Vänsterskräp på sociala medier. Kartläggningsverksamhetens offentliga gren består även av medieaktivister som Christian Peterson, själv med bakgrund i NMR, som under alternativmedie-flagg gör sina uthängningar.

Läs även

”När vi fått honom sparkad startar vi en ny kampanj”

Ytterhögerns medier är en ny utmaning för det pressetiska systemet.

De olika aktörerna delar flitigt vidare varandras uthängningar för ökad spridning.

Bland unga högerextremister är sifferkombinationen 1161 vanligt förekommande i till exempel användarnamn på internet. Siffrorna syftar på deras plats i alfabetet och ska utläsas Anti-antifa.

Förutom de utåtriktade och samordnade projekten av kartläggning under 2000-talet har även så kallade ensamagerande aktörer och terrorister som Peter Mangs, Theodor Engström och Anders Behring Breivik innan sina dåd kartlagt personer de ansåg vara politiska motståndare.