Du läser just nu gratis innehåll

Ditt stöd hjälper oss bekämpa rasism och främja demokrati genom granskning och kunskapsspridning.

Svenska identitärer har inte lyckats mobilisera gatuaktivister. Istället har de framgångsrikt skapat nya plattformar för högerextrem propaganda, inte minst på nätet. Rörelsen i Sverige beskrivs bäst som ett litet nätverk som under det senaste decenniet bildat tankesmedjor med bokförlag och nyhetsförmedling och arrangerat kulturfestivaler och seminarier. Via opinionsbildning vill de utan att upplevas som kontroversiella sprida idén om en ny samhällsordning till en bred publik.

Metoden är bekant. Kulturkamp och medieproduktion har alltid legat den svenska extremhögern varmt om hjärtat. I mitten av 90-talet var Sverige ledande i distribution av vit maktmusik och genom musiktidningen Nordland nådde propagandan tusentals. Vid millennieskiftet började allt fler så kallade alternativa medier dyka upp.

En viktig aktör var Nordiska förlaget som grundades 2001 av personer från det nybildade Nationaldemokraterna och just Nordlandkretsen. De gav bland annat ut Folkets Nyheter 2003–2008. För att samla förlaget och flera andra projekt bildades 2004 organisationen Nordiska förbundet, NF, som blev en smältdegel för spridning av nazistiskt material och skrifter från Nya Högern. NF gav ut böcker och skrifter av de amerikanska rasideologerna och antisemiterna David Duke och Kevin MacDonald.
Förbundet lades ned 2010 men vissa satsningar lever kvar. 2006 kom bloggportalen motpol.nu som blivit en ideologisk samlingspunkt för svenska identitärer. Här har signaturen Oskorei spelat en betydande roll i att producera ideologiska texter.

Det mest uppmärksammade webbprojektet är forumet nordisk.nu från 2007, marknadsfört som Lunarstorm för "nordiska ungdomar". Här har tiotusentals registrerat sig vilket gör det till en viktig arena för diskussion, propagandaspridning och info om manifestationer, spelningar och möten.

2008 antogs "Ett identitärt manifest" och NF profilerade sig på allvar som Sveriges identitärer. Samtidigt dök portalen motstånd.nu upp som uppmanade aktivistgrupper till identitär gatukamp – något som aldrig tog fart. Fokus blev strategiarbete.

Med en ny läsning av den italienska kommunisten Antonio Gramscis teorier om kulturell hegemoni tog de fasta på värdet av att ha tolkningsföreträde. Det kallas metapolitik. Ett exempel är encyklopedin Metapedia, ett alternativt Wikipedia från 2006, som snabbt fick motsvarigheter på flera språk. Här ges begrepp ny innebörd med målet att främja ett rasideologiskt tankesätt utan nazistisk inramning. Språkdräkten präglas av värdeord från vänstern, såsom mångfald, antirasism och rättigheter i syfte att undgå extremhögerns stigmatisering.

Några som inspirerats av strategin är aktivistgruppen Nordisk ungdom, NU, vars reggaelåt Tänk skiljer sig från traditionell vit makt-musik men innehållsmässigt lyfter fram etnisk separation som kärleksfullt.

När NF lades ned 2010 bildades förlaget Arktos av i princip samma personer. Arktos ger ut Nya Högerninspirerad litteratur och vd:n Daniel Friberg, som var drivande i NF, har spelat en nyckelroll för idéernas etablering. Kretsen samlas sedan 2010 årligen till seminariet Identitär Idé där internationella gäster bjuds in.

Nationaldemokraternas före detta tidning, Nationell Idag, har fått nya medarbetare vilket pekar på att den snart kommer erbjuda identitära idéer. Här finns personer från gamla Folkets Nyheter, Arktos, motpol och NU. Rörelsen tycks ha fått en ny plattform med presstöd i miljonklassen. Försöken att bygga en stark organisation baserad på aktivism misslyckades. Men målet är inte medlemmar utan idépåverkan i syfte att ändra utgångspunkterna för samhällsanalyser.

Artikeln är tidigare publicerad i tidskriften Expo 1/2014