Expo guidar: Böckerna som inspirerat till terror

Den rasistiska högerns bibel

1978 gavs romanen Turners dagböcker (The Turner Diaries), skriven av William Luther Pierce (1933-2002) under pseudonymen Andrew Macdonald, ut för första gången. Sedan dess har den tryckts i åtskilliga upplagor och även översatts till svenska och getts ut av ett svenskt förlag.

Bokens handling utspelar sig i en närstående framtid. Den judiska makten – den sionistiska ocku­pationsregeringen (ZOG) – har tagit kontroll över USA. Vita amerikaner lever under förtryck. Men en underjordisk motståndsgrupp (ledd av Earl Turner) tar upp kampen mot ZOG. Det handlar om mord och terror som finansieras genom bankrån. Kampen slutar i ett globalt kärnvapenkrig. Ur askan reser sig den vita rasen. Motståndsgruppen som för kampen heter The Order.

Boken har av FBI beskrivits som ”den rasistiska högerns bibel”, och har haft en central roll i att forma efterkrigstidens vit makt-ideologi och dess konspirationsteorier om folkmord på vita. Den har också direkt tillskrivits betydelse för ett flertal bombningar och andra terrordåd.

Det tysta brödraskapet var en amerikansk terrororganisationen som grundades några år efter att Turners dagbok gavs ut. Gruppen, som bland annat utförde mord, hämtade inspiration av Turners dagböcker. Trots att det inte var vad sammanslutningen kallade sig själv vid grundandet så har den kommit att gå till historien som verklighetens The Order. The Order har i sin tur även utgjort inspirationskälla till bland annat svenska Vitt ariskt motstånd.

Läs även

The Order – terror på export till Sverige

En obruten relation mellan amerikanska terrorister och svenska nazister.

1995 detonerade Timothy McVeigh en sprängladdning i Oklahoma Citys federala byggnad och dödade 168 människor. När han greps hittades utdrag ur The Turner Diaries i hans bil. McVeigh är kanske det mest kända, men långt ifrån det enda exemplet på våldsdåd som inspirerats av boken.

Boken fortsätter vara en bästsäljare inom den högerextrema miljön, men har även kommit ett bli en föregångare till mängder av likande ”gerillakrigs-romaner” - ett flertal skrivna av svenskar.

Läs även

Våldsromantik som förför

Expo Idags sommarläsning. Blodiga våldsdåd, hämnd och maktövertagande – det är teman i den samtida vit makt-rörelsens skönlitteratur.

Nazistisk belägring

I de tidiga tonåren träffade James Mason (f. 1952) författaren till Turners dagböcker, William Pierce. Några decennier senare, i början av 1990-talet, så släpptes ett antal texter som James Masons skrivit i boken Siege (Belägring).

I Siege förespråkas en ”vit revolution” och boken har spelat en central roll i att uppmuntra ”ensamvarg”-terrorism i syfte att utlösa raskrig, så kallad accelerationism. Det är en nazistisk idéströmning med målet att genom attentat eskalera samhällets inneboende konflikter till den punkt att demokratin kollapsar så att en ny samhällsordning kan byggas i ruinerna.

Det är en bok som under senare år fått stor betydelse för den mest våldsamma grenen av den nazistiska miljön, den så kallade Siege-kulturen, en heterogen miljö som oftast agerar online och saknar uttalade ledare.  I dag kommer den framförallt till uttryck på Telegram och andra mindre modererade plattformar.

Läs även

Kampen mot Terrorgram

Med drömmar om helgonförklaring i ett föreställt raskrig utgör Terrorgram ett reellt säkerhetshot.

Vissa Siege-inspirerade aktivister har även grundat små grupper utanför nätet. Ett exempel på det är Atomwaffen Division, som sedan grundandet kopplats till ett flertal mord, planerade terrorattentat och andra brott. De har också gett upphov till nationella förgreningar som Sonnenkrieg Division (Storbritannien), Northern Order (Kanada), Feuerkrieg Division (Baltikum) med flera. Alla med sin egen lista av våldsbrott.

Det ledarlösa motståndet

Louise Beam (f. 1946) var inte den första att förespråka att så kallat ledarlöst motstånd, ett koncept utvecklat av den amerikanska underrättelsetjänsten, men han var den som förde in idén till den högerextrema rörelsen - med förördande konsekvenser som följd.

Idén formulerades i början av 1960-talet av en överste inom CIA och gick ut på att USA istället för att själva gå in en konflikt skulle understödja små, fristående sabotagegrupper som agerar i sin egen kontext utan central styrning, till exempel på kommunistiska Kuba.

Ett par decennier senare plockades konceptet ledarlöst motstånd upp av den amerikanske högerradikalen Louis Beam. I sin essä Leaderless Resistance från 1983 refererar Vietnam­veteranen och före detta Ku Klux Klan-medlemmen Beam till överstens konceptet, men tillägger att om det i det fallet handlade om att bekämpa kommunismen så handlar det för Beam om att bekämpa den federala staten i USA.

Utan ledare och fast struktur är sannolikheten att de som bedriver en våldsam verksamhet ska åka fast mindre. Och om så sker faller inte heller ”motståndet” ihop. Idén har vunnit stort gehör inom den högerextrema miljön, även den svenska.

Idén om ledarlösa mindre celler har varit central för mängder av högerextrema aktörers sätt att organisera sig och utgjort inspiration för ensamagerande, som till exempel The Order, Blood and Honour och Anders Behring Breivik.